Carl Hamilton: Konsensuskulturen är en risk för svensk ekonomi

Fyra felsteg med höga risker

I boken lutar sig Hamilton mot fyra områden där han menar att riskerna var synliga redan från start: statens abdikation från skolan, omläggningen av den ekonomiska politiken och kronförsvaret, nedläggningen av det svenska militära försvaret samt en invandringspolitik utan fungerande integration.

”Då har jag gått igenom de besluten väldigt noga och kunnat konstatera att riskmomentet fanns från början. De insiktsfulla förstod att nu är risknivån extremt hög men makthavarna fortsatte ändå.”

Varför gick det så? Hamilton beskriver en politisk kultur där stora utfästelser har premierats. ”Makthavarna har i varje område ställt ut enorma löften. I själva verket är det en mirakelmedicin de har presenterat.”

Läs mer:
Riskerna om Sverige blir helt kontantlöst. E55

Exemplen är konkreta. Avreglering och kommunalisering av skolan skulle höja kunskapsnivåer och likvärdighet.

Omläggningen av den ekonomiska politiken skulle få bort inflationen och pressa arbetslösheten till 1980-talets nivåer. När försvaret lades ned ansågs evig fred råda och Sverige skulle i stället ha en expeditionskår.

Och med invandring utan integration skulle Sverige bli ”det första multikulturella folket i Europa”. ”På alla de där punkterna misslyckades man, men löfterna var alltså enorma”, säger Hamilton.

Ledarskapets blinda fläck: för få och för djärva

Hamilton riktar också blicken mot hur politiska ledare rekryteras. Basen har krympt drastiskt, menar han, vilket ökat risken för grupptänk och bristande erfarenhetsbredd. I början av 1960-talet var omkring 1,5 miljoner svenskar med i ett parti. I dag handlar det om cirka 240 000.

”Ska jag lyfta fram en karaktärsegenskap hos en bra politisk ledare som vi alltför ofta bortser ifrån så är det försiktighet.” Han sammanfattar sin kravprofil: ”Våra ledare ska vara försiktigare och ska undvika de stora riskerna.” I stället premieras risktagande och visionär förmåga.

Så hittar man nästa misstag: följ konsensus

Hur identifierar man i tid var nästa systemfel kan uppstå? Hamiltons råd är att skärskåda de frågor där nästan total enighet råder. ”Jag tror att man ska hålla ögonen på sådana områden där det råder nästan total konsensus. Där alla politiker, trots att de har olika värderingar, är överens om att det här måste de göra.”

Läs mer:
Här är chefernas värsta karriärfällor. Realtid
Pressade politiker vill ta dina pensionspengar. Dagens PS

Som exempel nämner han det stora militära avtalet med USA, DCA-avtalet. ”Alla är överens, trots att de har olika inriktningar, olika syn på säkerhetspolitiken.

Där skulle jag titta en gång till och säga, tar vi inte för stor risk nu? Hur kommer det sig att socialister och nyliberaler, alla kan vara överens om en så viktig fråga?”

Riskmedvetenhet före mirakelkur

Hamiltons budskap är att svensk ekonomi inte bara påverkas av nästa räntebesked. Den formas av politiska vägval som lovar mycket men där riskerna ofta underskattas. Varningssignalerna fanns, men den svenska konsensuskulturen gjorde att de ignorerades.

För hushållen innebär det att välståndet i längden är beroende av ledare som premierar försiktighet framför storslagna löften och som vågar ifrågasätta total enighet innan kostsamma misstag cementeras.

Mer från E55 Studio:
Svenskar pressas in i Spaniens heta bostadsmarknad. E55

_ANNONS