Amelia Adamos kamp mot ålderismen

– Att arbeta betyder väldigt mycket för mig – det har det gjort hela mitt liv. Om man bara klipper av sådär pang bom, så smärtar det. Själv gjorde jag någon slags långsam nedtrappning och jag vill verkligen inte sluta jobba helt, säger Amelia. 

Amelia Adamo bygger nu sin nya verksamhet på föreläsningar och moderatorsjobb. Men på grund av corona, avstannade den verksamheten helt under våren. Istället fick hon då tid att färdigställa sin bok ”Kvinnoarvet”. 

– Jag kan fortfarande känna att jag är duglig. Sedan har jag absolut inte lust att lägga ner så mycket tid som jag har gjort tidigare. Trots allt har jag samlat kunskap och lärt mig genvägar och om någon efterfrågar det, då kommer jag springande, säger Amelia. 

I takt med att Adamo har blivit äldre har hon också själv upplevt hur svårt det är att åldras och samtidigt accepteras av kollegor och arbetsmarknaden. 

– Sverige är ett väldigt materialistiskt land. Om man inte kan bidra så åker man ut. Jag vet inte om det finns något annat land i världen där man inte vill anställa folk som har fyllt 47 år. Jag tror att de flesta andra samhällen värderar äldres kunskap, men det tycker jag inte tycker att man gör i Sverige, säger Amelia.

Efter att ha varit kvinnlig chef i en mansdominerad värld, vet Adamo hur det är att kämpa för sin rätt. Idag fortsätter hon att kämpa men nu mot ålderismen, där äldre nedvärderas bara på grund av sin ålder. 

– Det finns tydliga likheter, men det är svårare med ålder. Det var lättare att vara kvinna och försöka få män att fatta att jag var lika bra. Att en 70-åring skulle vara lika bra som en 49-åring är svårare. Ålder i Sverige är så förknippat med en skörhet, säger Amelia och fortsätter:

– Det finns faktiskt en ganska frisk grupp och som är mellan 65 och 80 år. Vi är en ny generation äldre, men att försöka övertyga marknaden och andra människor om det är jättesvårt. Jag trodde inte det, men har upplevt den här muren av motstånd mot äldre. Om arbetsmarknaden tycker att man är passé redan vid 50 år, ja då kommer ju också gemene man tycka och tro att äldre bara är en belastning, konstaterar Adamo.

Under sin karriär har Amelia fått uppleva tidningsdöden och hur digitaliseringen förändrade hela branschen. Även om hon inte ser sig själv som tekniskt driven, försöker hon hänga med. Nu har hon själv dessutom blivit en del av den nu omtalade influensertrenden. 

– Ibland får jag vara ”oldfluenser”. Jag plockas upp, för om jag säger att en produkt är bra, så kommer fler av 65-plussarna att följa mig. Jag tycker det är roligt, för det är nytt. Problemet är att jag ju egentligen tycker att Instagram bara innehåller skryt och det passar inte mig. Men det krävs idag, man ska ju vara kung på sociala medier och min generation är inte särskilt bra på det. De yngre kan detta och känner inte att de skryter, men jag blir generad, säger Amelia, men fortsätter:

– Om man ska bli stor måste man jätteanamma det, men jag tänker att jag ska anamma det litegrann. Om jag ska ha de här jobben, då måste jag synas, konstaterar Amelia Adamo.