Här är kortbedragarnas paradis

Istället för att gå ut och råna någon lämplig pensionär på stan kan man nu sitta hemma med laptopen i knät och tanka ut kortuppgifter, cvv-koder och kontonummer från intet ont anade människors datorer. Kortbedrägeribranschen har nu blivit så vardaglig att det till och med finns en etablerad svart marknad för stulna kortuppgifter på Internet, med kundsupport dygnet runt och rimliga priser på varorna. För cirka 250 kronor kan du köpa uppgifter från ett kort, med kortnummer, namn, giltighetstid, cvv-kod och allt.

      LÄS MER: Naivt att tro att kriminaliteten försvinner om kontanterna utrotas 

Det här är ju naturligtvis inte klokt. Det rimliga vore ju att tro att bankerna skulle göra allt för att få bukt med den här brottsligheten. Om inte annat så förlorar de ju stora pengar på bedrägerierna. Men så enkelt är det inte. Allt handlar om avvägningar. Intäkterna på kortbetalningar är nämligen så mycket större än vad bankerna förlorar på bedrägerierna. Korten är en så viktig kassako för bankerna att de hellre tar förlusterna, ersätter kunderna snabbt och lägger locket på, så att vi håller oss lugna och inte tappar förtroendet för betalsystemen.

Det hela kanske kan tyckas acceptabelt tills vi inser att det ändå blir vi kunder som får betala i slutändan i form av höjda bankavgifter och sämre räntevillkor. Dessutom stöder bankerna på det här sättet faktiskt indirekt kriminalitet. Ofta är det stora, kriminella nätverk som ligger bakom bankbedrägerierna som på detta sätt finansierar ännu grövre brott. Kriminaliteten har i bankvärlden förvandlats till en umbärlig transaktionskostnad!

      LÄS MER: Björn Eriksson: Att drabbas av det kontantlösa samhället

Det här har jag gått och retat mig på rätt länge nu, så pass att jag har skrivit en vitbok som jag kallar ”Korttricket – så blir du lurad på nätet”. Här går jag igenom hur dagsläget ser ut och föreslår att vi bör ställa betydligt hårdare krav på bankerna. Som kunder är det väl rimligt att vi får veta vilka risker vi utsätter oss för när vi använder våra kort. Därför tycker jag exempelvis att bankerna klart och tydligt borde redovisa i årsbokslutet hur stora förluster de gör på kortbedrägerierna, något de faktiskt vägrar att göra i dagsläget.

Tyvärr är Sverige ett ovanligt lätt land att begå kortbedrägerier i. Vi svenskar vill gärna vara moderna och samtidigt är vi kanske en aning naiva. Vi delar frikostigt med oss av information på nätet, när vi handlar, i sociala medier eller när vi rör oss med våra telefoner i fickan. Informationen berättar mer än vi tror om våra identiteter och beteendemönster, uppgifter som kan samlas ihop och säljas vidare på laglig eller olaglig väg.

      LÄS MER: Plastkorten är alltid en risk – här är mina råd

Något jag har lärt mig genom åren är att aldrig ha ett kort som går till mitt huvudsakliga bankkonto. Jag brukar bara ha en liten summa pengar på det konto som är kopplat till mitt kort. Det finns också andra sätt att undvika att bli bedragen. Allra säkrast är förstås att skippa kortet, fråga efter faktura eller såklart kontant om det går. Allt det här skriver jag som arg s.k. åldring om i min vitbok. Det är tredje gången gillt för mig. I första vitboken ”Korten på bordet” handlade det om att förklara de ganska ljusskygga skälen till att bankerna vill döda kontantanvändandet. I den andra ”Inte kontanta med kort” fick ett antal individer komma till tals som farit illa av korståget mot kontanter.

För mig känns det rätt att ställa frågan när våra politiker ska vakna. Varför inte avkräva de som kandiderar i riksdagsvalet i september en deklaration vad de personligen kommer att agera för i denna fråga? Vi är nog ganska många som är nyfikna på de svaren!