Peter Norman: Här är vinnarna i den politiska cirkusen

Bakgrunden är väl känd och behöver inte upprepas här. Det som dock kan vara intressant är att analysera vilka partier som var vinnare och vilka som var förlorare på den uppkomna situationen.

Jag försöker härmed göra ett sådant försök till analys. Som en ”disclaimer” vill jag betona att analysen enbart är min egen och bär inte någon som helst vetenskaplig prägel.

Det parti som enligt min mening är den största vinnaren är Miljöpartiet. Miljöpartiet har i ett otal opinionsundersökningar hamnat under fyra procent och löpte en uppenbar risk att åka ur riksdagen vid valet om knappt ett år. Partiet har hamnat i ett märkligt limbo där vissa gör gällande att dom har fått bestämma för mycket medan andra hävdar att dom har varit ett transportkompani och svikit sina ideal. Oavsett vilket så måste miljöpartisterna nu, i slutna rum, jubla över tingens ordning. Även om man utåt sett intar ståndpunkten att man både är besvikna och ledsna! Nu fick partiet en anledning att lämna regeringen, även om många anser att skälet var väl krystat. Partiet får nu möjlighet att slicka sina sår och profilera sig själva inför valrörelsen.

Den näst största vinnaren torde vara Vänsterpartiet. Partiet har mycket skickligt använt sin politiska position och lyckats få in en av sina hjärtefrågor, höjda pensioner, till regeringspolitik. Partiet torde också ha fått ett högt självförtroende vilket bådar gott inför kommande valrörelse.

Till nästa vinnare korar jag Sverigedemokraterna. För första gången har partiet ingått ett budgetsamarbete med andra partier. Man är därmed, ännu mer, inne i den politiska värmen. Risken man löper kan dock vara att vissa sympatisörer trivs i rollen som politisk ”outsider” och därmed uppfattar att partiet nu blivit alltför politiskt korrekt.

Den fjärde vinnaren är Socialdemokraterna. Magdalena Andersson slipper nu att förhandla inom regeringen. Det finns gott om anekdoter som vittnar om stora slitningar inom de dåvarande regeringspartierna. Detta skapade inte bara urvattnade förslag utan även stora tidsutdräkter på viktiga avgöranden. Frågan om kärnbränslets avfallshantering är ju bara ett exempel på detta. Visserligen måste Socialdemokraterna förhandla med andra partier i riksdagen men det behövde även den förra regeringen göra då man var långt ifrån en egen majoritet.

Vilka är då förlorarna? Dessa är inte lika lätta att identifiera. Min gissning landar dock på Centerpartiet. I brist på opinionsundersökningar som mäter sympatierna efter dessa krisdagar har jag tittat på en opinionsundersökning som mäter väljarnas förtroende för partiledarna. I denna mätning tappar Annie Lööf rejält med mark. Kanske är det så att centerpartiets mantra om ”den breda mitten” har varit svårt att på ett pedagogiskt sätt förklara?  

Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna har jag svårt att placera in i skalan vinnare/förlorare.

Liberalerna är dock vinnare i den meningen att man tidigare under året kunde skaka av sig januari-avtalet. Liberalerna kan därmed, liksom nu även Miljöpartiet, möta väljarna med en egen agenda vilket tidigare inte var möjligt. 

Blockpolitiken, som varit cementerad i Sverige i 50 år, får nu ett nytt utseende. Ett block bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna syns tydligt. 

Liberalerna måste använda tiden till att profilera sig själva och kommer förmodligen inte att ingå i något block. Och Centerpartiet kommer med all sannolikhet att fortsätta att locka allehanda partier till ”mittens rike”. Utan att lyckas.

På vänstersidan är eventuella block svårare att skönja. Min bedömning är att Miljöpartier blir mer ”otrogna” i framtiden. I Stockholm har miljöpartiet på ett framgångsrikt sätt lierat sig med det politiska alternativ som ger bäst utdelning för partiet. För innevarande mandatperiod är det de borgerliga partierna – förra mandatperioden var det Socialdemokraterna med stödpartier.

Att agera på motsvarande sätt på det nationella planet vore att gå tillbaka till partiets ursprungliga deviser. Och kanske skulle en sådan strategi locka fler folk till partiet.

Återstår då ett eventuellt block med socialdemokrater och vänsterpartister. Förmodligen måste det rinna en del vatten mellan broarna. Det finns gott om socialdemokrater som anser att Vänsterpartiet har agerat ”okamratligt”. Och det finns gott om vänsterpartister som tycker att Socialdemokraterna måste visa mer respekt för ett parti som numera är långt över fyra-procentspärren.