Så tvingas folk att bli företagare

Günther Mårder, vd för organisationen Företagarna, konstaterar att det är väldigt vanligt att omständigheterna  tvingar en att bli företagare, snarare än en het önskan om att driva eget.

– Jag kallar dem för nödvändighetsföretagare. Det är ju frivilligt, men de verkar i branscher där det helt enkelt inte finns anställningar.

Hur många det rör sig om vet ingen säkert. Men Günther Mårder tror det är en betydande andel.

– Om man skulle fråga företagare om det här skulle nog ingen erkänna att de är sina egna av nödvändighet. Men jag skulle inte bli förvånad om det är upp mot hälften.

Nödvändighetsföretagarna har nästan aldrig några anställda, däremot jobbar de ofta i nätverk, berättar han. Flera yrken utmärker sig i det här segmentet, till exempel fotografer, kulturarbetare och journalister.

Men företeelsen sprider sig –  fler och fler måste starta eget för att kunna jobba. Även andra yrkesgrupper har svårt att hitta arbetsgivare som är beredda att stå risken för anställda, förklarar han.

– Genom internationell konkurrens så har en internationell arena öppnats för vissa tjänster, som olika konsulttjänster exempelvis. Då blir det prispress.

De kollektivavtalsförhandlade lönerna ligger inte i nivå med de löner som gäller i andra länder, konstaterar han. Det gör att priset för konsulttjänsterna kan pressas, vilket påverkar företagens lönsamhet och konkurrenskraft här. Fler anställda väljer då att bli egna företagare med lägre lön för att hänga kvar i branschen och kunna försörja sig.

– Det finns inget som reglerar hur lite en företagare får ha i lön.

Vanligare i lågkonjunktur

Det fenomenet blir vanligare i lågkonjunktur.

– Därför är det så irriterande när politiker skryter om att egenföretagandet ökar under lågkonjunkturer. De högsta nyföretagandet på senare år har länder som Grekland och Spanien haft. Så blir det när ett land har en sträng arbetsrätt i kombination med svag ekonomi.

Äldre människor är en särskild grupp företagare som ökar. Det beror på att äldre, ofta med höga löner, har svårt att hitta ett nytt jobb om de slutar sin fasta anställning.

– Det är vanligt att till exempel tidigare chefer har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Det finns en vanföreställning att äldre inte är förändringsbenägna, säger Günther Mårder.

Medelålders minst förändringsbenägna

Det stämmer inte alls, enligt Günther Mårder.

– Min erfarenhet är att det snarare finns en svacka mitt i livet när det gäller förändringsbenägenhet, mellan 30- och 40-årsåldern. Då har man mest att förlora på förändringar. En tappad inkomst då har större konsekvenser än när man är äldre.

Företagen letar ofta efter människor i medelåldern i tron att de är pigga på omställningar och förändringar. Men det är ett misstag, tycker han.

– De som är mest förändringsbenägna är riktigt unga utan barn och äldre personer.

De har också lättast att anpassa sig till ett företagarliv för att hitta sin försörjning, tror han.

Nödvändighetsföretagarna blir fler framöver

Günther Mårder ser att utvecklingen mot fler företagare bara kommer att fortsätta. Internationell konkurrens, delningsekonomi och ändrat synsätt på anställning och arbete bidrar till ökningen. Men det kräver också ett ändrat synsätt, både hos individen och från staten.

– Man ska inte sträva efter guldklockan efter 25 år, utan efter en väckarklocka efter tio år. Om man stannar på en arbetsplats för länge riskerar man att bli obsolet. Stor lojalitet belönas inte längre. I USA är runt 35 procent egenanställda, här är det 10 – 11 procent. Men det som händer där brukar hända här också.

Därför är det tid att samhället anpassas.

– Försäkringsskydd och annat behöver byggas om. Det har börjat så smått, men det kommer krävas stora reformer, säger Günther Mårder.

LÄS ÄVEN: