Ingen lätt match att bli av med kontanterna inför månadsskiftet

Det naturliga borde förstås vara lämna pengarna för inlösen på banken. Bankerna lovade också dyrt och heligt att de skulle hjälpa till vid sedel- och myntutbytet för att det ska gå så smärtfritt som möjligt. Men det verkar vara si och så med det. Handelsbanken tar ut en avgift för inlämning och Nordea och Handelsbanken skakar av sig problemet och rekommenderar folk att handla upp pengarna istället.

       LÄS MER: Här är kortbedragarnas paradis

Men inte heller det är det lättaste. En god vän till mig berättade att hon har drygt tusen kronor i mynt som hon försökt handla upp så som hennes bank rekommenderat. Men det har inte gått något vidare, för hennes matbutik har bestämt att de inte ska ta emot fler än 25 mynt per betaltillfälle. Så många gånger har hon varken tid eller lust att stå i kö i affären.
Och när jag själv försöker bli av med någon gammal sedel när jag handlar, så nog kan jag vara säker på att växeln som rasslar ner i korgen vid kassan består av gamla mynt. Det är som något slags perpetum mobile. Man kan aldrig bli av med dem.

Jag har i och för sig mer förståelse för handelns beteende än för bankernas. Bankerna har ju dumpat problemet i handelns knä och kommer kanske minst lika mycket som vi medborgare att få sitta med Svarte Petter i slutändan då de har stora problem att växla in gamla mynt och sedlar mot nya. Det är ju inte heller små belopp det handlar om. Vid förra inbytet den 31 augusti förra året, blev närmare två miljarder aldrig inlösta av olika skäl. Och nu lär det vara runt 2,7 miljarder ytterligare som aldrig kommer att bli inlösta utan förvandlas till oanvändbart skräp.

      LÄS MER: Naivt att tro att kriminaliteten försvinner om kontanterna utrotas

För Riksbanken blir det dock en riktigt god affär som med ens kan skriva av skulder till allmänheten på motsvarande belopp, som alltså tycks hamna på i runda tal fyra miljarder. Och då talar vi enbart mynt Som ordförande för Riksidrottsstyrelsen noterar jag att detta belopp är mer än dubbelt så högt som statens årliga anslag till idrotten! Talar vi både mynt och sedlar är beloppet över 9 miljarder. En hissnande siffra.

Oavsett syftet med sedel- och myntutbytet, är en konsekvens att andelen kontanter i landet kommer att minska ännu mer när de förvandlas till digitala dito. Bankerna jublar såklart när de kommer ännu en bit på väg mot sitt kontantlösa Utopia. Men nu är det som att något verkligen händer. Allt fler av oss börjar förstå att vi måste ta upp kampen mot nedmonteringen av kontantsystemet på riktigt. Det märks också i Almedalen när för första gången kontantfrågan vädras på flera seminarier och där det samlade pensionärskollektivet också för första gång gör gemensam sak och manifesterar för kontanter. Och det gäller inte bara pensionärer Jag har en känsla av att frågan kommer att bli en av de tunga frågorna i nästa val.

Frid över vår gamla enkrona. Ett antal av dem får nu tillbringa resten av sitt levnadstid i en gammal kaffepanna på landet. Jag glömde att ta hem dem senast jag var där.