Hur ska vi kunna jobba till 67 när ingen vill ha oss?

Att du går i pension vid 63 i stället för vid 67 ger en medelinkomsttagare 9 000 kronor mindre i pension varje månad, men åldersdiskriminering gör att många inte kan välja.

Det finns de som vill jobba till de är 67, eller längre, men som stängs ute från arbetsmarknaden på grund av att de gallras bort av arbetsgivare på grund av sin ålder.

Statistik från Statistiska Centralbyrån som SPP tagit fram och analyserat visar att ofrivillig pensionering innan 67 års ålder kostar samhället stora summor pengar.

Dessutom drabbar det de diskriminerade i form av lägre pensioner och livsinkomster. En rapport från SPP visar att ungefär 7 400 personer som är långtidsarbetslösa riskerar ofrivillig pensionering innan 67.

Kostar miljarder

Enligt SPP:s beräkningar kommer ålderismen kosta samhället elva miljarder kronor i förlorad BNP år 2027, det skriver M-Magasin.

Uträkningen är gjort med antagandet att yngre arbetskraft inte ersätter den som känt sig tvungen att gå i pension innan uppnådd riktålder.

För den som ofrivilligt måste bli pensionär innebär det en stor ekonomisk förlust.

Enligt SPP:s beräkningar förlorar den som lämnar arbetslivet vid 62, istället för vid riktåldern, i genomsnitt 14 000–16 000 kronor i inkomst varje månads fram till 67-årsdagen.

”Sedan har vi ett pensionsbortfall på 6 000–7 000 kronor i lägre pension livsvarigt därefter. Du förlorar inte bara på de åren som du går tidigare i pension. Du förlorar också en livslång del av din pension”, säger Shoka Åhrman, sparekonom på SPP till M-Magasin.

Hon föreslår att företag som anställer långtidsarbetslösa 60-plussare ska få sänkt arbetsgivaravgift.