Jag förstår varför allt fler kunder överger storbankerna

Den här obalansen mellan mig och min bank har retat mig till vansinne de senaste åren, men inte längre. När jag häromdagen prickade av ”mina nollor” kände jag närmast ett förakt eller i varje fall ointresse. Skälet är att bankerna är på väg att tappa greppet om oss kunder.

Så vitt jag minns har jag inte varit in på banken en enda gång under senaste året. Jag har skött bankens jobb på min dator hemma i Vännäsby. Inte har banken hört av sig heller. I ärlighetens namn skall jag säga att nätbanken har fungerat bra. Vi har helt enkelt inte haft något att säga varandra och på sikt får det förstås konsekvenser.

      LÄS MER: Naivt att tro att e-kronan kan ersätta kontanter

Vad innebär det? Ja, de band som tidigare knöt mig till banken är definitivt klippta. Jag känner ingen lojalitet. Banken har blivit som vilken annan ”nätfirma” som helst. Jag klickar där villkoren är bäst. Eller också klickar jag där jag känner att det finns någon form samhällsansvar parallellt med vinstintresset.

I det perspektivet ligger storbankerna inte bra till. Nollräntan på våra sparkonton stör. Det känns också som att ”de fyra stora” visste för mycket om panamapapperna för att det skall falla mig på läppen. Bankdirektörerna, som så sällan kliver fram i medierna och förklarar sig, berättar för oss hur dom tänker. En bank skall ledas av människor som gillar människor och inte av en tyst och dold elit.

Man kan säga att storbankerna har jobbat hårt på att distansera sig från oss kunder.

Ni kanske också har sett att allt fler nu lämnar storbankerna helt eller delvis och söker sig till mindre banker, det man brukar kalla nischbanker. SBAB är ett sådant exempel. Den banken betalar 0,55 % i ränta på sparpengar. Det är förstås en struntränta, men det kanske inte bara handlar om kronor utan också om bemötande. Bara känslan av att banken försöker belöna förtroendet att få förvalta våra sparpengar kan nog vara avgörande. En annan småbank kan erbjuda en lite bättre ränta och en tredje en gratisfond osv.

      LÄS MER: Det är dags för politikerna att ta sitt ansvar i kontantfrågan

Jag tror att storbankerna har bitit sig själva i svansen. Dom har gått för långt. Vi läser om samhällen där bankkontoret försvinner, vi läser om människor som inte får hjälp med sina kontanter och vi läser om framgångsrika småföretag som inte får låna för att dom ligger på fel ställe.

Jag tror att bankerna förstår och är oroliga för vad som är på gång. Dom inser att en rännil idag snart kan vara en störtflod av kunder som försvinner. Jag tror att bankerna intensivt letar något som kan hålla oss kvar.

Här kommer kontanterna in i spelet. Det är ett svårt problem. Kontanter kan vara krångligt och kort enkelt. Flykten från kontanterna får inte gå så fort. Vi får inte bländas av kortens fördelar. Vi måste hitta en modell för våra betalningar där bankernas inflytande inte är för stort. Det får inte bli så att varje gång vi köper en aftontidning eller en liter mjölk så skall bankerna tjäna en slant. En teknisk framgång som innebär ett steg bakåt för medborgarna är ingen vinst.