Kina bygger en 4 500 kilometer lång grön mur – ska stoppa öknen

Enkel halm bromsar sanden

En av de mest uppmärksammade metoderna bygger på något så enkelt som halm. Arbetare placerar halmstrån i ett rutmönster över sanddynerna för att bromsa vinden och hindra sanden från att förflyttas. Rutorna är ofta omkring en meter breda och gör så att sanden ligger mer stilla vilket ger gräs, buskar och andra växter bättre möjligheter att etablera sig.

I vissa områden används även droppbevattning och solcellsdrivna pumpar. En forskningsgenomgång publicerad i Nature 2026 beskrivs hur projektet har förändrats efter årtionden av försök och misstag. Forskarna pekar särskilt på betydelsen av att anpassa planteringen efter markens förutsättningar. I områden med mycket liten nederbörd är det inte alltid lämpligt att försöka skapa skog.

Resultaten syns – men problemen finns kvar

Det långvariga arbetet har gett mätbara resultat. Enligt uppgifter som redovisas i Illustrerad Vetenskap har skogstäckningen i projektområdet ökat från omkring 5,4 procent 1978 till mer än 13 procent under senare år.

Forskarna har också sett hur vegetationen har brett ut sig i flera områden där sand tidigare dominerade. Samtidigt är det svårt att avgöra hur stor del av förbättringen som beror på planteringarna och hur mycket som förklaras av förändringar i nederbörd och andra miljöfaktorer.

En av de största utmaningarna är vattenförbrukningen. Träd som planteras i mycket torra områden kan förbruka stora mängder vatten och konkurrera med annan vegetation. Om fel arter används riskerar satsningen därför att skapa nya miljöproblem. Forskarna betonar att målet inte alltid bör vara att plantera så många träd som möjligt, utan att återskapa vegetation som fungerar under de lokala förhållandena.

Ökenspridningen kostar världsekonomin enorma belopp

Problemet med jordbruksmark som förstörs sträcker sig långt utanför Kina och minskar möjligheterna att producera livsmedel, samtidigt som kostnaderna för vatten, bevattning och markåterställning ökar.

Enligt FN:s konvention mot ökenspridning, UNCCD, beräknas torka, markförstöring och ökenspridning tillsammans kosta världsekonomin omkring 878 miljarder dollar varje år. Det motsvarar drygt 8 000 miljarder kronor vid en växelkurs på ungefär 9,3 kronor per dollar.

Beloppet omfattar flera typer av ekonomiska skador och ska inte tolkas som kostnaden för ökenspridning ensam. Beräkningen visar ändå hur stora värden som står på spel när produktiv mark försämras.

Konsekvenserna märks framför allt inom jordbruket, med mindre skördar som påverkar både böndernas inkomster och tillgången på livsmedel. I länder där många människor är beroende av jordbruket kan markförstöring också bromsa den ekonomiska utvecklingen.

Även världshandeln påverkas. Om stora producentländer drabbas av torka eller försämrade odlingsförhållanden kan utbudet av jordbruksprodukter minska och priserna på internationella marknader stiga.

Därför påverkas även svenska matpriser

Sverige ligger långt från de kinesiska ökenområdena, men den svenska ekonomin är beroende av internationell handel och fungerande livsmedelsproduktion. När torka och markförstöring slår mot jordbruket i andra delar av världen kan effekterna nå svenska hushåll genom högre priser på importerade livsmedel och råvaror.

Det gäller exempelvis kaffe, kakao och andra jordbruksprodukter som Sverige är beroende av att köpa från utlandet. Även svenska jordbrukare påverkas av klimatförändringarna. Längre torrperioder och förändrade nederbördsmönster kan försämra skördarna, medan behovet av bevattning och andra anpassningar ökar.

Både SMHI och Jordbruksverket konstaterar att mer extremt väder med torka och större variationer i nederbörden kommer att påverka förutsättningarna för svensk livsmedelsproduktion.

Fler länder bygger gröna murar

Kinas erfarenheter har väckt intresse i andra delar av världen. Liknande projekt pågår bland annat i Afrika, Indien och Saudiarabien, där regeringar försöker skydda mark och bromsa ökenspridningen.

I Afrika arbetar flera länder med en grön mur genom Sahelområdet söder om Sahara. Målet är att återställa förstörd mark och förbättra möjligheterna till jordbruk och försörjning.

Indien har inlett arbete med ett grönt bälte längs Aravallibergen, medan Saudiarabien satsar på omfattande planteringar och restaurering av mark.

Men det kinesiska projektet visar också hur svårt arbetet är. Många av de tidiga planteringarna misslyckades, och stora resurser har behövt läggas på att utveckla bättre metoder. Enligt forskarna är långsiktig finansiering, rätt växtarter och tillgång till vatten avgörande för att satsningarna ska lyckas.

En ekonomisk investering för framtiden

Att återställa förstörd mark kräver stora investeringar, men kostnaden för att inte agera kan bli betydligt högre.

FN:s beräkningar visar att investeringar i markåterställning kan ge stora ekonomiska vinster genom förbättrad livsmedelsproduktion, mindre markförstöring och bättre tillgång till naturresurser.

För Kina handlar den gröna muren därför om mer än att plantera träd. Genom att skydda jordbruksmark, vägar och samhällen försöker landet minska framtida skador och bevara ekonomiska värden.

Efter nästan 50 års arbete har stora områden återfått vegetation. Men projektets långsiktiga framgång avgörs inte bara av hur mycket som planteras, utan av hur väl marken och växterna klarar ett allt varmare klimat.

Läs mer: Världens bästa länder för pensionärer, Sverige rasar till plats 22 – E55