Så blev den svenska affärsmodellen framgångsgrik

Läget blev så allvarligt att riksdagen 1907 tillsatte en utredning -”Emigrationsutredningen”. Utredningen låg färdig 1913 och rekommenderade sociala och ekonomiska reformer för att minska utvandringen genom att ”tillgodogöra sig och omsmälta det verkligt goda, som finnes i Amerika”. (Intressant i dagens kontext!)

Utredningen gav sitt stöd till krav på reformer, bland annat allmän rösträtt, bättre bostäder (egnahemsrörelsen) och bättre skolväsen. Sedan utbröt första världskriget. Emigrationen avstannade nu nästan helt, för att åter ta fart i mer begränsad omfattning under 1920-talet men upphörde i och med att USA kvoterade invandringen mot slutet av decenniet. (Också intressant i dagens kontext!)

Parallellt med denna process ökades utbildningsnivån i Sverige dramatiskt. Riksdagen beslöt redan 1842 att en allmän folkskola skulle införas. 

Ungefär samtidigt såg den svenska regeringen ett skinande ljus. Johan August Gripenstedt klev som 35-åring in i regeringen som statsråd. Han blev senare Sveriges finansminister mellan 1856 och 1866. Gripenstedt var en sann internationalist. Han tecknade frihandelsavtal med England och Frankrike. Han såg till att tullnivåer sänktes och att Sverige blev en frihandelsnation. Han såg till att bygga ut järnvägens stambanenät. Som den internationalist han var lånade han pengar till detta på den internationella kapitalmarknaden. Till råga på allt annat införde han även meter-systemet i Sverige vilket naturligtvis underlättade handeln med utlandet.

Folkskolereformen och Gripenstedts gärningar transformerade Sverige från ett jordbrukarsamhälle till ett modernt industriland. Men det finns ytterligare en ingrediens som var essentiell. Ansvarsfulla politiker.

Länder i vår näromgivning upplevde dramatiska tider i början av 1900-talet. Inte sällan såg vi revolutioner eller storstrejker i samband med demokratins genombrott. Låt vara att vi i Sverige var sena med den allmänna rösträtten (riksdagsbeslut 1918) men skeendet karaktäriserades av ordning och reda.

Detta var i sin tur en funktion av pragmatiska politiker, inte minst genom företrädare för arbetarrörelsen. Socialdemokraterna beslöt tidigt att välja den reformistiska vägen i ställer för den revolutionära. Denna väg ledde, tillsammans med liberalerna, till en stabil rösträttsreform. Den ledde också till ordning och reda på arbetsmarknaden med få strejkdagar jämfört med andra länder. Här är grunden till den ”svenska modellen” vilken institutionaliserades genom Saltsjöbadsavtalet 1938.

”Den svenska affärsmodellen” har genom detta utkristalliserat sig. Sverige ska tjäna pengar på att sälja högkvalitativa varor och tjänster. Varor och tjänster som inte kräver hög utbildning och högt kunnande överlämnar vi med varm hand till andra länder. Vi ska inte konkurrera med låga löner utan med kvalitet.

Ibland har denna strategi varit smärtsam. Exempelvis när det blev uppenbart att andra länder kunde tillverka teko-varor billigare och bättre än vi själva. Eller när samma insikter drabbade oss avseende varvsindustrin. Den svenska ekonomin har dock varit utomordentligt skicklig på att snabbt ställa om och hitta andra och nya näringar. Inte minst den fackliga rörelsen har varit väldigt ansvarstagande och bejakat utveckling före nostalgi. Detta går helt i linje med den aningen morbida devisen ”kreativ förstörelse” som den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter nertecknade redan 1942. 

Och det har betalat sig! Sverige har i drygt 100 år upplevt en välståndsökning som få andra länder kan konkurrera med.

P.S. Den nyligen bortgångne Per T Ohlsson, en fantastisk skribent och historiker, har skrivet en underbar bok om Johan August Gripenstedt. Boken heter ”100 år av tillväxt” och rekommenderas varmt.