Sverker Olofsson: Varför fortsätter vi att ge pengar till de redan rika?

Lägger man till lite av det som ”står mellan raderna” är det nog bra. Bra för alla som säljer, men inte för alla som försöker skaffa sig ett hem. Dessutom är det mycket dåligt för oss skattebetalare.

I Danderyd säljs en kåk för 27 miljoner. Jag har medvetet valt ett dyrt hus, men jag hade kunnat välja ett hus för 38 miljoner eller 43.

Storstadsmäklarna tillhör ju den yrkesgrupp som trots många år av träning, inte lärt sig att prissätta den vara dom säljer. Vi kan utgå från att budgivningen höjer priset till minst 30 miljoner.

Köparen har nog en del pengar på banken. Låt oss säga att lånet blir 22 miljoner till en ränta av 2 procent. Ganska hög ränta, men en rimlig räntegissning. 

Räntan under dessa förutsättningar blir 440 000 kr per år. Det är väl husägarens problem kan man tycka, men det är det inte. Det är också ditt och mitt problem. 

Den här husköparen, liksom alla andra låntagare, får ett räntebidrag av staten. Tänk på att ”staten” är ett anonymt och obehagligt ord, som egentligen betyder du, jag och alla andra. För den här villan kommer vi under givna förutsättningar att betala drygt 100 000 kronor per år i bidrag. Är det så här vi vill att våra pengar skall används? Jag ger ingen exakt uträkning, men en mycket rimlig storleksordning.

Jag känner nästan olust inför insikten att vi ger så stora bidrag till den som har råd med en så dyr bostad. Samhällsdebatten handlar ju mest om vad vi inte har råd med. 

Samma dag som jag hittade huset i Danderyd såg jag att en av de dyrare villorna till försäljning i Lycksele utannonserades för 1,4 miljoner. Man behöver inte vara ett snille för att inse att det räntebidrag vi betalar till Lyckselehuset är en struntsumma i sammanhanget.

Däremot bör man nog vara lite av snille för att kunna ta till sig att villan i Lycksele och villan i Danderyd kommer att betala ungefär samma fastighetsskatt. Ja, ja…fastighetsavgift.

Problemet är att vi inte kan ta bort räntebidraget och knappast förändra fastighetsskatten. Det vore ansvarslöst att sätta folk på bar backe. Ett samhälle kan inte ge ett löfte som människor bygger sin framtid på och sedan bara rycka bort mattan. Så gör man inte. Från höger till vänster tror jag att politiken känner att det har barkat åt fanders, men man sitter i en rävsax.

En förändring måste ändå ske! Kanske stegvis och försiktigt så att folk hinner ta ställning till vad dom ger sig in i. Det kanske måste byggas in olika villkor för den som skall köpa och den som har köpt en bostad. Vad vet jag? Jo, en sak vet jag och det är att orättvisorna måste bort. Det är inte acceptabelt att förmögenheter styrs från dom som inte har råd till redan rika människor och områden.

Vad tycker de som lämnar storstaden just för att det är för dyrt att bo där, men ändå måste betala för det dom inte har råd med. Vad tycker alla hyresgäster som aldrig kommer att tjäna en krona på sitt boende? Sist men inte minst: Vad tycker alla som anser att skattepengar skall användas till utjämning och välfärd?