Den svenska fackföreningsrörelsen har förändrats kraftigt under de senaste decennierna. Medlemsantalet i LO har minskat dramatiskt och fackets roll i samhällsdebatten är inte lika självklar som tidigare. Vad ligger egentligen bakom utvecklingen och vad betyder den för svensk politik och arbetsmarknad?
I Ekdals Perspektiv diskuterades frågan tillsammans med statsvetaren Bo Rothstein, en av Sveriges mest inflytelserika forskare inom statsvetenskap.
Han pekar på flera orsaker till att LO tappat omkring 40 procent av sina medlemmar på lika många år.
Färre klassiska arbetaryrken
En viktig förklaring till medlemsminskningen är förändringen på arbetsmarknaden. Traditionella industri och arbetaryrken har blivit färre i takt med teknisk utveckling och en växande tjänstesektor.
Samtidigt arbetar många i LO-yrken i dag med bakgrund i länder där fackföreningar historiskt haft en svagare ställning.
”För dem kan det vara mindre självklart att gå med i facket”, säger Rothstein.
Internationellt sett står den svenska fackföreningsrörelsen fortfarande relativt stark. Men jämfört med 1960, 70 och 80 talen är inflytandet betydligt mindre.
ANNONS
Det får konsekvenser för både löneutveckling och arbetsvillkor, menar Rothstein.
”Vi ser en starkt ökad ojämlikhet. Lönerna har inte alls stigit i samma takt som börsutdelningar och kapitalinkomster.”
Vänstern saknar nya idéer
Trots ökande ekonomiska klyftor har den politiska vänstern inte stärkts på det sätt många hade väntat sig.
Efter finanskrisen 2008 trodde många att stödet för vänsterpolitik skulle öka. Men enligt Rothstein har det inte skett.
”Det är mycket politik i backspegeln. Man vill tillbaka till hur Sverige var runt 1980, men det finns få tydliga idéer om framtiden.”
Löntagarägda företag lyfts fram
En modell Rothstein ofta lyfter fram är så kallade löntagarägda företag. Där är det de anställda som äger och styr företagen, medan kapitalet i praktiken lånas in.
Den modellen finns i betydande omfattning i bland annat USA och Storbritannien.
ANNONS
Forskning visar enligt Rothstein att dessa företag ofta är både mer produktiva och skapar bättre arbetsvillkor.
”I stället för att kapital hyr arbetskraft kan man tänka sig att de anställda hyr kapitalet.”
Trots forskningsresultaten är intresset för modellen begränsat i Sverige. Arvet från löntagarfondsdebatten på 1980 talet har gjort frågan politiskt känslig.
Dessutom finns en viss skepsis inom fackföreningsrörelsen.
”Fackföreningar är i grunden försvarsorganisationer, inte framtidsorganisationer”, säger Rothstein.
Mittens kollaps i svensk politik
Rothstein pekar också på förändringar i svensk partipolitik. Under 1970 talet var mittenpartier som Centerpartiet och Folkpartiet betydligt större än i dag.
ANNONS
I dag har mitten krympt kraftigt. Enligt Rothstein beror det delvis på hur partierna valt att positionera sig politiskt.
”De bestämmer först vilken sida de ska stödja och förhandlar sedan. Det borde vara tvärtom.”
Samlingsregering kan bli aktuellt
Mot bakgrund av det internationella säkerhetsläget öppnar Rothstein för att Sverige kan behöva tänka i nya politiska banor.
Kriget i Ukraina, spänningarna i Mellanöstern och osäkerheten kring USA:s roll skapar en mer osäker värld.
”Det är möjligt att man borde överväga en bredare samlingsregering i ett sådant läge.”
Tillit avgörande för samhället
Som avslutning lyfter Rothstein det han anser vara den viktigaste lärdomen från sin forskning. Ett samhälle fungerar bäst när människor känner tillit, både till institutioner och till varandra.
Den tilliten skapas när offentliga verksamheter fungerar väl.
ANNONS
”Upplever människor hög kvalitet i sjukvård, skola och rättsväsende skapas också tillit till hela systemet.”