Aina Bergvall: Då står vi svenskar hjälplösa

Ska vi leva utan kontanter? 

Man går ut hemifrån, försedd med sitt bankkort och sin mobil. Med dessa två små, lätta och smidiga prylar går det att köpa en bussbiljett, betala parkering, handla i alla möjliga butiker inklusive de på nätet, swisha till någon man lånat hundra spänn av. Smidigt, eller hur? Portmonnä är ett ord dagens 25-åring aldrig har hört. Inte har ungar någon spargris att mata med mynt heller. Förresten har de knappt sett några metallpengar alls, vet absolut inte skillnad på en 2-krona och en 10-krona – och det vet i sanningens namn knappt vi väldigt vuxna heller. Längre. För vi har blivit helt tillvanda livet i ett kontantlöst samhälle. 

Skulle du nu ändå råka ha några sedlar i (den så omoderna) plånboken kan det bli svårt att använda dem. ”Detta är en kortkassa” står det inte sällan när man kliver iväg för att betala, kunder utan kort köar förgäves. 

Men riktigt tryggt är inte det där systemet. Plötsligt kan du inte logga in på din bank. Varken den lilla knappdosan eller bank-ID fungerar. Bankomaterna, som blivit få till antalet, behöver också internet. Kortet du vill använda har förvandlats till en värdelös plastbit som butikens lilla läsare inte kan tyda, än mindre få betalt genom. Kassör och kund stirrar lika hjälplöst på den plötsligt helt döda apparaten mellan dem. Skulle du råka ha kontanter att betala med får du hur som helst inget kvitto. 

Den där situationen är naturligtvis hypotetisk, men på intet sätt orimlig. Hackare roar sig med att krascha stora datasystem, ett åsknedslag eller något tekniskt fel avbryter strömförsörjningen för stora områden under ganska lång tid, politiska aktivister med skumma avsikter lyckas spamma en vital aktör i den digitala penningvärlden. Internet är inte osårbart, det har vi sett bevis för. 

Där står vi svenskar hjälplösa. Få länder är så inriktade på digital betalning som vårt (det märks om inte förr så när vi korsat gränsen). Fysiska pengar har vi nästan aldrig. Vi vet, handen på hjärtat, knappt vem som ersatte Selma Lagerlöf på papperstjugan (det blev Astrid Lindgren, för dig som just började undra …). 

När broschyren ”Om kriget kommer” fick ny aktualitet på grund av Rysslands agerande i Ukraina höjdes röster för att ”alla” borde ha en reservkassa i kontanter hemma, om en rejäl kris skulle uppstå. Jaha. Dags för pengar i madrassen igen, då? Tja, det blir ju i och för sig samma räntesats som på banken, det vill säga noll, men ändå …  

Det känns som om våra politiker borde ta sig en funderare på detta och presentera en plan för kontanternas fortsatta berättigade existens. Idag är vi otroligt sårbara på så många sätt att det vore skönt att eliminera ett! Rädda ”den analoga” kronan!