Du är en guldgruva

Information som man samlar om dig och ditt beteendemönster är hårdvaluta som kan säljas vidare för olika ändamål. Sociala plattformar som techjättarna Facebook och Twitter är exempel på företag som samlar information om dig och säljer den vidare. Till exempel till någon som vill marknadsföra sina produkter eller driva påverkansarbete med hjälp av reklam eller annat sponsrat innehåll som är anpassat till dig eller den målgrupp du tillhör.

Det kanske inte känns så farligt, tvärtom, det är bekvämt när du som konsument av varor och information sparar tid. Några snabba klick och du har köpt sådana varor eller fått den information du vill ha, eller?

Men tänk om man skräddarsyr erbjudanden som är direkt oetiska i sitt syfte att påverka dig? Idag kan man med hjälp av algoritmer som programmerats med hjälp av data om ditt beteendemönster på nätet identifiera när du, om du skulle lida av bipolär sjukdom, kommer in i en manisk fas i sjukdomen. Då kan det dyka upp skräddarsydda erbjudanden på din skärm om resor till spelmeckat Las Vegas, erbjudanden som utnyttjar det faktum att du är benägen att fatta beslut baserade på din beroendemani. Skrämmande, men fullt möjligt.

Din personliga data är även produkten när sociala plattformar används för påverkansarbete. Påverkansarbete för att främja exempelvis någon grupps eller persons politiska agenda sker idag i allt större utsträckning på nätet. De mest påtagliga exemplen är förra presidentvalet i USA och folkomröstningen om Brexit i Storbritannien. Under den amerikanska presidentvalskampanjen uppskattar man att presidentkandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump använde tillsammans ungefär $81m bara på Facebook-reklam.

Med hjälp av köpt data om dig kan man skräddarsy anpassat innehåll som man skickar ut i ditt nyhetsflöde. Det är förståeligt att påverkansarbete bedrivs på detta sätt för det är effektivt, billigt och en helt naturlig del av digitaliseringen av medielandskapet.

De flesta av oss är medvetna om att vi ska vara källkritiska till det som presenteras i vårt nyhetsflöde. Idag använder vi sociala plattformar i allt större utsträckning för att införskaffa information och kunskap. De kan till och med utgöra vår enda informationskälla. Risken är att avsändare av budskap lätt kan dölja vem som är avsändare och blanda fakta med fiktion. När information och fakta blandas med underhållning och tidsfördriv kan det vara svårt att särskilja vad som är vad och fatta väl medvetna beslut.

Vi påverkas även starkt, omedvetet eller inte, av våra vänners beteenden på de sociala plattformarna och av vilka beslut de fattar, deras aktiviteter, vad de gillar och inte gillar. Gränsen mellan vad som är fakta och vad som är fiktion blir suddig. Suddigheten kan utnyttjas i påverkansarbete i samband med valrörelser, och har till och med möjliggjort att man kunnat sprida direkta lögner som fakta.

Din personliga data är den nya hårdvalutan och den tillgång som är mest eftertraktad i den digitaliserade världen: ”personal data is the new oil”. De flesta av oss är inte ens medvetna om att vi gett bort äganderätten till vår egen data till Facebook och Twitter helt gratis när vi registrerat oss hos dem som medlemmar och att den används av techjättarna helt fritt i kommersiellt syfte. Sannolikt var vi mer intresserade av vilken profilbild eller vilken beskrivning av oss vi skulle använda än vad som stod i liten text i de allmänna reglerna och villkoren för tjänsten.

Framtidens diskussion om vår personliga data på nätet kommer att handla om hur vi som individer kan återfå makten och kontrollen över denna dyrbara tillgång, utnyttja äganderätten till den och till och med sälja den själv.

Annika Poutiainen, finansmarknadsexpert