Gunnar Ljunggren: Vinstlott till politikerna – inte till pensionärerna

Nu ska de minsann lösa Sveriges problem, låter det från talarstolarna. Det talas mindre om att de inte löst problemen tidigare. Men sina egna problem har i alla fall våra politiker i riksdagen löst. Ett lönepåslag under 2022 som är större än vad pensionärerna får, har de fått. I år har en riksdagspolitiker fått 1600 kronor i påök till 71 500 kronor i månaden. Det blir lite mindre när de betalt skatten men det är betydligt mer än vad deras uppdragsgivare kan lyfta i månaden. För det är ju svenska folket som är politikernas uppdragsgivare, deras chefer. En fjärdedel av dessa uppdragsgivare är pensionärer.

Enligt Pensionsmyndigheten fick 80 procent av pensionärerna ett påök på i genomsnitt 600 kronor per månad efter skatt. De folkvalda fick 800 kronor i påök efter skatt. Det blir lite mycket siffror här men samtidigt blir jämförelsen intressant när man kan konstatera att svenska pensionärer som jobbat ett helt liv bara får en allmän pension på 14600 kronor i månaden före skatt, att jämföras med riksdagsledamöternas arvode på 71 500 kronor. Det är ju dessutom så att det är bland annat pensionärerna som betalar riksdagsledamöternas arvoden med sina inkomster.

Vart tog jämlikheten vägen?

Man kan undra vilken kontakt med verkligheten som Sveriges riksdagsledamöter har. Vet de om att de har ett arvode som är fem gånger så högt som genomsnittspensionären. Tycker riksdagsledamöterna att det är rätt att inkomstgapet mellan pensionärer och riksdagens ledamöter vidgas ytterligare under 2022, valåret. Vart tog den omtalade jämlikheten vägen, är det bara andra grupper som ska stå för jämlikhetssträvandena? Uppenbarligen ska de som står i talarstolarna och hävdar jämlikhet inte beröras.

De ska tydligen ha fem gånger så hög ersättning som deras uppdragsgivare, folket, har. Sen kommer tilläggen, 71 500 kronor i månaden plus ett antal tillägg för vissa, en ordförande i ett utskott har till exempel ett tillägg på 20 procent, 14 300 kronor i månaden. Vore det inte rimligt att politikerskrået låg närmare den verklighet som vanligt folk lever i. Det är ju trots allt vanligt folk som betalar politikernas arvoden.