Reflektion från en förlorad nation

Bankomaten är stängd för jag vet inte vilken dag i sträck. Eftersom jag är en planerande person tog jag ut lite euro när det gavs möjlighet. Kan ge mig dåligt samvete. Min grekiska hustru har en 88-årig far som får ut 500 euro, 4 500 kr,  i månaden i pension om allt vill sig väl.

En promenad längs stranden vittnar om att Easy-Jet, Ryanair, SAS och Lufthansa forslar in turister som finner Grekland allt billigare. Men restaurangerna är bara halvfulla. Avbokningarna till grekisk semester har ökat drastiskt.
Men i lyxorten Oia betalar fortfarande vissa vissa 15 000 kronor per dygn för en suite, men då ingår förstås en jacuzzi.

Grannen har byggt om sitt hus för uthyrning. Med jacuzzi. Varför vill man ha jacuzzi när hela Medelhavet hägrar nedanför?

Tant Irini som är en jäkel på grekisk husmanskost undrade förresten varför så många rände runt på stranden med golfklubbor. Det är inte klubbor, det är selfiepinnar, sa jag och fick ett obeskrivligt uttryck till svar.

Men nu lite hårda fakta utanför solcreme och Mythos öl. Runt 9000 vuxna greker har begått självmord under de senaste fem åren, många av dom för att via sina försäkringar försörja barnen. 60 procent av de unga under 25 år är arbetslösa, en förlorad generation.

Det finns säkert fog för att grekerna tog tillfället i akt och levde över sina tillgångar men kom inte med de argumenten till Yannis och hans åsna som väcker mig på morgonen. Eftersom det inte finns bilväg i byn, Pyrgos, där vi bor, så får åsnestackarn kånka upp kofferterna till hotellet. Tror dom tar 300 euro per dygn, rena kapet. Men det finns ju bevars jacuzzi där.