Premieobligationen: sparformen där räntan lottades ut

Ett lotteri med statens garanti

Principen var lika enkel som finurlig. Den som köpte en premieobligation fick ingen ränta på sina pengar. Istället samlades räntan från alla obligationsägare i en gemensam pott som lottades ut vid återkommande dragningar, och vinsterna var skattefria. Insatsen var aldrig i fara eftersom staten betalade tillbaka obligationens hela belopp när lånet löpte ut. Spararen kunde på sin höjd gå miste om räntan, aldrig om pengarna.

Det första lånet gavs ut av Riksgälden 1918 och drog in 100 miljoner kronor till statskassan. Under de följande decennierna växte premieobligationen till något av ett folknöje, och totalt lånade staten in över 254 miljarder kronor den vägen. En genomgång av sparformens historia visar att rötterna sträcker sig ännu längre tillbaka, till 1889, då ett statligt obligationslotteri hjälpte till att finansiera Operan i Stockholm. Många köpte hela serier om tio obligationer eftersom det garanterade minst en vinst om året.

Dragningslistorna publicerades i dagstidningarna, och för många hushåll hörde det till att pricka av sina nummer vid köksbordet och hoppas på högvinsten.

Spänningen var själva produkten

Räknat i förväntad avkastning var premieobligationen sällan den bästa affären på marknaden. Ändå valde miljontals svenskar vinstchansen framför säker ränta. Drömmen om att en vanlig sparslant skulle förvandlas till en förmögenhet vägde helt enkelt tyngre än några procents skillnad i avkastning, och när riksdagen våren 1986 slopade lotterivinstskatten på nya lån blev rusningen så stor att många belånade sig för att komma över fler obligationer.

Beteendeekonomin har sedan länge ett namn på drivkraften: vi värderar en liten chans till stor vinst högre än vad sannolikheten egentligen motiverar, ett mönster som syns i allt från lotterier till övertecknade börsintroduktioner.

Samma mekanism bär upp dagens spelmarknad. Hos en spelplattform som DBET är kombinationen av insats, osäkerhet och möjlig utdelning själva kärnan i upplevelsen, oavsett om det handlar om odds på en hockeymatch eller ett parti blackjack i live casino. Skillnaden mot premieobligationen ligger i rollerna. Där var spänningen statens sätt att låna pengar billigt av folket, medan den på en spelplattform är varan i sig.

Räntan tog potten med sig

Premieobligationens slut blev odramatiskt. Under 2010-talets låga och tidvis negativa räntor fanns det knappt någon ränta kvar att fylla vinstpotten med, samtidigt som administrationen kring dragningar och inlösen kostade pengar. I december 2016 gav Riksgälden ut sitt sista lån på 1,4 miljarder kronor och konstaterade att sparformen inte längre gjorde statsskulden billigare. Den sista dragningen hölls i augusti 2021, och några månader senare var kapitlet stängt.

I Storbritannien lever konceptet vidare i full skala. Premium Bonds lanserades 1956, och i dag äger över 20 miljoner britter sådana obligationer. Varje månad lottar maskinen Ernie, kort för Electronic Random Number Indicator Equipment, fram skattefria vinster, däribland två toppvinster på en miljon pund vardera. Den första versionen av Ernie byggdes av samma ingenjörsmiljö som knäckte koder under andra världskriget, och dagens femte generation slumpar fram vinstnumren med kvantteknik.

Någon svensk efterträdare har aldrig dykt upp, trots att räntorna numera är tillbaka på nivåer där en vinstpott skulle gå att fylla. Den som minns spänningen inför dragningslistorna kan konstatera att det var räntan som tog slut i Sverige, inte lusten att låta slumpen avgöra avkastningen.