13 läkemedel som kan orsaka håravfall

Sluta inte själv

Håravfall relaterat till läkemedel kan vara permanent, men det kan oftast åtgärdas genom att sluta med den medicin som orsakar det.

Tänk dock på att det inte alltid är ett alternativ att sluta med en medicinering och du bör inte ändra din medicinering på egen hand.

Flera antidepressiva läkemedel kan orsaka håravfall men det är oklart vad orsaken är.

Vanliga antidepressiva läkemedel som kan orsaka håravfall har läkemedel med den verksamma substansen bupropion, selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI, och serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare, SNRI.

Håravfall orsakat av antidepressiva läkemedel slutar vanligtvis när medicineringen slutar.

Blodförtunnande och kramplösande

Betablockerare kan ge håravfall hos vissa men det är ovanligt.

Blodförtunnande läkemedel behandlar och förebygger blodproppar och en möjlig biverkning av dessa läkemedel är håravfall som kan uppstå från några veckor till flera år efter att medicineringen påbörjats.

Blodförtunnande läkemedel som kan orsaka håravfall inkluderar läkemedel med de verksamma substanserna heparin, warfarin, apixaban och rivaroxaban.

Kramplösande och epilepsiförebyggande läkemedel kan ge håravfall, det är vanligare bland läkemedel som innehåler den verksamma substansen valproinsyra eller pregabalin och mindre vanligt med den aktiva substansen levetiracetam.

Läkemedel för behandling av överfunktion i skäldkörteln, ofta kallat giftstruma, som läkemedel med den verksamma substansen propyltiouracil kan ge håravfall.

Läkemedel med den verksamma sunstansen tamoxifen har en östrogenblockerande effekt och kan därför orsaka håravfall eller hårförtunning.

Gikt och vikt

Vissa läkemedel för behandling av ledgångssreumatism och autoimmuna sjukdomar kan orsaka håravfall, exempelvis läkemedel med de verksamma substanserna metotrexat eller leflunomid då de kan bromsa eller stoppa hårväxten.

Biologiska antireumatiska läkemedel med de verksamma substanserna adalimumab eller etanercept kan i sällsynta fall orsaka håravfall.

Läkemedel med den verksamma substansen allopurinol, för behandling av gikt, har i begränsade fallrapporter kopplats till håravfall.

Läkemedel för behandling av Parkinsons sjukdom med den verksamma substansen levodopa eller bromokriptin kan orsaka håravfall då det fungerar som dopamin i kroppen, vilket hos vissa verkar förhindra hårväxt.

GLP-1-relaterade läkemedel, som Ozempic och Wegovy, med den verksamma substansen semaglutid och Mounjaro, med den verksamma substansen tirzepatid, för behandling av diabetes och fetma, har gett håravfall i kliniska prövningar.

Huruvida håravfallet beror på läkemedlen eller på den viktminskning de orsakar är oklart. Håravfallet slutar i de flesta fall när kroppen vant sig vid dessa läkemedel.

Orala hudbehandlingar

Orala svampdödande läkemedel med de verksamma substanserna flukonazol, Klotrimazol eller vorikonazol kan orsaka håravfall, särskilt vid höga doser som tas under en längre tid.

Retinoider utvinns ur vitamin A, de främjar cellomsättning och hjälper till att minska inflammation samt används för att behandla hudmissfärgningar och hudsjukdomar som acne.

När retinoider tas oralt, som exempelvis läkemedel med den verksamma substansen isotretinoin, kan vissa personer drabbas av håravfall, detta verkar vanligare vid höga doser men är ofta reversibelt när behandlingen avslutas.

Läs mer på E55: Ny kepsliknande apparat kan förhindra håravfall

Läs mer på Dagens PS: Stress får dig att tappa hår – experternas råd