En rad företag i Kina fått bakläxa av staten den senaste tiden. Lagändringar, avsiktsförklaringar och politiska hintar har fått hela branscher att gunga. Förklaringen finns i den nya femårsplanen.
EkonomiTT
Utstakat i den senaste femårsplanen från kommunistpartiet finns tre prioriteringar som går före tillväxt: Gemensamt välstånd, nationell säkerhet och social stabilitet.
De som sågs som förmånstagare när femårsplanen klubbades igenom i mars var pressade arbetare, stressade föräldrar och nystartade företag som försöker utmana teknikjättarna.
Kinesiska myndigheter har inte varit sena med att driva igenom förändringar. De har bötfällt teknikjättar för bristfällig konkurrens, meddelat förbud om vinstdrivande utbildningsverksamhet för unga och har skärpt låneregler, bland annat.
Social stabilitet
Det senaste året har en motståndsrörelse växt i Kina som varken passar tillväxtmålen eller befolkningsmålen. Unga människor på flera håll protesterar mot förväntningarna i arbetslivet genom att ”lägga sig platt” – ge upp ambitionen om karriär och familj.
Den här sociala stressen som många kineser upplever som har kommit upp till ytan det senaste året, inte minst arbetsvillkoren, både inom matleveransföretagen och inom tekniksektorn där människor arbetar 9-9-6: Kommer till jobbet klockan nio, går hem från jobbet klockan nio, sex dagar i veckan, säger Frédéric Cho, oberoende Kina-rådgivare och tillförordnad ordförande Sweden-China Trade Council (SCTC).
Kinesiska myndigheter införde nyligen krav på bättre arbetsvillkor hos matleveransjätten Meituan som gjorde att företagets aktievärde kapades med 63 miljarder dollar i ett svep, motsvarande över 500 miljarder kronor.
Så sent som den 28 juli förbjöds företag med utbildningstjänster för unga från att ta betalt, vilket i princip raderade en bransch där medelklassen kunde betala hundratusentals kronor per barn och år – och på börsen försvann motsvarande över tusen miljarder kronor.
Statuerar varnande exempel
Nya regler tvingar fram snabba förändringar, men även små hintar och uttalanden kan få företagen att ändra sina regler och investerarna att sälja.
Det finns ett kinesiskt ordspråk om att ”man straffar en för att varna hundra”. Man statuerar ett varnande exempel och förutsätter att alla andra ska förstå exemplet och rätta sig i leden, säger Frédéric Cho.
Att marknaden blivit känslig för varningar blev tydligt när en tidning av statligt ägd media publicerade en artikel tidigare i veckan som kritiserade onlinespelens inverkan på unga. Uttalandet sänkte inte bara kinesiska spelbolag på börsen: Ett av de största bolagen Tencent gick ut med att de ska införa striktare tidsramar för deras onlinespel och förbjuda tilläggsköp i spelen för barn under tolv år.
Frédéric Cho säger att Kina har ambitiösa tillväxtmål om en fördubblad ekonomi, men att de samtidigt börjat föredra kvalitet i stället för kvantitet. En hälsosam medelklass med tid för familjelivet ses som en förutsättning för att nå de långsiktiga målen om både tillväxt och ”gemensamt välstånd”.
De menar ju inte att de ska ta kål på de här bolagen, Kinas ekonomi är till en majoritet styrt och dominerat av den privata sektorn.
De branscher som står i vägen för en medelklass med stark köpkraft och tid för familjelivet kan dock gå en tuffare tid till mötes.
