Allt fler förbereder sig noggrant inför pensionen ekonomiskt och hälsomässigt. Men en avgörande faktor hamnar ofta i skymundan: behovet av att fortsätta känna sig sedd, behövd och relevant.
Christian Pedersen
Uppdaterad: 18 jan. 2026Publicerad: 18 jan. 2026
ANNONS
ANNONS
Mest läst i kategorin
När arbetslivet tar slut försvinner inte bara löneutbetalningen.
För många försvinner även den dagliga bekräftelsen, sammanhanget och känslan av att bidra.
Det är denna tysta omställning som nu beskrivs som en underskattad pensionskris.
Ett exempel är Nancy Schlossberg, som nyligen lämnat en fyrtioårig karriär inom högre utbildning.
Kort efter flytten till Sarasota i Florida deltog hon i en middag med andra nyblivna pensionärer.
När hon berättade att hon ville engagera sig ideellt möttes hon inte av entusiasm, utan av igenkännande trötthet.
Runt bordet satt personer med decennier av erfarenhet, samtliga förvånade över hur svårt det visat sig vara att hitta meningsfulla sätt att bidra efter yrkeslivet. Det skriver WSJ.
Erfarenhet utan efterfrågan
Många pensionärer räknar med att deras kompetens ska vara eftertraktad även efter karriärens slut.
ANNONS
Verkligheten ser ofta annorlunda ut. Institutioner och organisationer saknar strukturer för att ta emot äldre experter, samtidigt som tempot och kraven i ideellt arbete inte alltid matchar förväntningarna.
En tidigare medicinsk fakultetsdekan vid middagen berättade att han hoppats få undervisa i biologi efter pensionen.
Trots upprepade försök hade inget lett vidare.
Erfarenheten delas av många som lämnar ledande roller och möts av tystnad snarare än förfrågningar.
Läs mer: Otryggheten bromsar Sverige – äldre drar ner på konsumtionen – E55
ANNONS
Senaste nytt
Identiteten som försvann med titeln
Arbetet är för många starkt kopplat till identiteten.
När titlar, beslutsmandat och kollegiala sammanhang försvinner uppstår ett tomrum som inte kan fyllas av fritidsintressen ensam.
Att känna sig behövd är inte ett lyxproblem, utan en grundläggande mänsklig drivkraft.
ANNONS
Forskning inom psykologi visar att upplevelsen av att bidra till något större än sig själv är starkt kopplad till välmående, särskilt senare i livet.
När den möjligheten uteblir riskerar pensionen att bli isolerande, trots god ekonomi och hälsa.
Ett strukturellt ansvar
Utmaningen handlar inte enbart om individens inställning.
Samhället saknar i stor utsträckning fungerande broar mellan arbetsliv och pension.
Företag, universitet och ideella organisationer har sällan genomtänkta modeller för hur senior kompetens kan tas till vara.
Pensionsfrågan behöver därför breddas.
Det räcker inte att räkna på kapital och livslängd.
Frågan som allt fler ställs inför är enklare men svårare att besvara: Vad händer när ingen längre frågar efter det jag kan?
ANNONS
Missa inte:
Pensionerna höjs – men räcker det för tryggheten? – E55
De tror inte pensionen kommer räcka – kvinnor mest pessimistiska – E55
Läs mer från E55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS
ANNONS
Senaste nytt
ANNONS
mobile
desktop