Det får räcka nu – därför lämnar jag börsen

Under julhelgen passerade det amerikanska aktieindexet 25 000 punkter, det är upp 1 000 punkter sedan i november. Inte bara är det den högsta värderingen som börsen någonsin haft, ökningstakten är också rekordsnabb. Men är det skäl nog att lämna börsen?

Det finns ytterligare argument. Under de trettio år som jag arbetat med kapitalförvaltning och försäkringssparande, har jag varit med om extrema lägen för sparare. Jag tvingades stanna kvar på bankkontoret över natten under oktoberkrisen 1987, och jag har sett IT-kraschen och finanskrisen från insidan.

Men det här…detta är nog den mest extrema långvariga börsuppgång jag någonsin sett.

Sedan 2009 har vi i princip haft en spikrak uppgång både av aktiemarknaderna och av fastighetspriserna. Det har framförallt drivits av centralbankernas ”stödprogram” som tryckt ner den långa räntan och drivit på tillgångspriserna till nivåer som vi aldrig tidigare har sett.

Det är inte hållbart. Många signaler pekar på att vi befinner oss i en tillgångsbubbla. Genom åren har jag sett alldeles för många som både missat toppen och sålt aktier och fonder för sent. Jag har dessutom jobbat nära flera forskare av finansiell beteendevetenskap som lärt mig att jag aldrig kommer kunna fatta rätt beslut vid exakt ”rätt” tillfälle, baserat på ”rätt” information.

En sak står därför väldigt klart för mig – åtta år av kraftig börsuppgång kommer förr eller senare leda till en mer eller mindre kraftig justering nedåt, och den vill jag inte att min egen sparportfölj får vara med om.

Om det innebär att jag missar tre månader, eller tre år till av uppgång får det var så. Jag betalar gärna det priset. För det är min starka övertygelse att vi är i slutet av en trettioårig ekonomisk cykel, vilket förr eller senare måste leda till en förändring av förutsättningarna för oss sparare och investerare. Räntornas låga nivåer kanske gör att det dröjer något år till.

Det kommer så klart komma bra förutsättningar igen. Och på lång sikt ska en portfölj bestå av en stor andel aktier, men just nu anser jag att aktier är övervärderade och väldigt dyra. Så jag är nöjd nu.

Så vad gör jag under tiden? Det är ju noll procent i bankränta med ingen inflation. Efter avgifter är det bättre än allt som går ner. Dessutom är noll procent en inlåsning av åtta års vinster.

Min portfölj består av en tredjedel absolutavkastande ränte- och kreditfonder, en tredjedel hedgefonder och en tredjedel banksparande.

Vad är risken med mitt beslut? Jag kommer att missa en fortsatt börsuppgång. Men genom att begränsa förlustrisken kommer jag vara redo att investera i aktier igen när det nu blir – om några månader eller till och med år – och då kommer jag framförallt välja fonder som inte är kopplade till index utan där förvaltaren väljer bolag utifrån fundamental analys eller något liknande. Det ska vara fondstrategier som har liten koppling till marknaden.

I grunden är jag optimist. Globaliseringens krafter kommer fortfarande att vara en stark kraft för utveckling, innovation och tillväxt. Kina och Asien växer snabbare än några andra ekonomier. Robotiseringen skapar nya möjligheter. Delningsekonomin kommer förändra vår syn på alltifrån transporter, konsumtion till hur vi driver bolag. Effekterna av finanskrisen och de efterföljande regleringarna kommer dessutom att förändra sparmarknaden radikalt de kommande åren.

Under tiden ”nöjer jag mig med” alltså med några få procents avkastning för ett tag. Det ger mig handlingsfrihet i framtiden, och lugn och ro.