Därför får jag kalla kårar när Facebook skriver på min sida

Söndagen den 18 mars avslöjade The Observer att CA, via hackers, hade access till 50 miljoner Facebook-profiler och har utnyttjat dem för politisk manipulering i bland annat det amerikanska presidentvalet 2016.

I ett sensationellt under cover-reportage i Channel 4 News skryter CA:s bossar, bland andra den nu avstängda VD:n Alexander Nix om sin makt, hur de genom utnyttjandet av denna enorma faktabas om amerikanska FB-användare vann valet åt Donald Trump.

”Vi gjorde all research, all data, alla analyser, allt målsökande. Vi körde hela den digitala kampanjen samt TV-kampanjen och våra data gav hela strategin”, sade Nix inför den dolda kameran, i tron att reportrarna var potentiella kunder från Sri Lanka.

Ett exempel som gavs på CA:s makt i Trumps tjänst var den kontroversiella smutskampanjen ”Defeat crooked Hillary” (ungefär: bekämpa den skurkaktiga Hillary).

Mark Turnbull, ansvarig för CA:s politiska division, förklarade:

”Nollorna, alltså OO i ordet crooked, var ett par handbojor, vi gjorde hundratals olika kreativa varianter och gick online.”

CA:s bossar skröt också med att de var ”ospårbara”, vilket gjorde det möjligt att ta hjälp av ”oberoende” stödorganisationers pengar och smyga in i Trumps valkampanj, trots att det strider mot amerikansk lag.

Journalister från the Guardian, The Observer, New York Times och Channel 4 News har gjort ett fantastiskt jobb med att gräva fram den här jätteskandalen. Det är en ödets ironi att Trump, som så uppenbart slog ut ”crooked Hillary” med hjälp av Cambridge Analytica, hela tiden tjatar om ”fake news”, när det är traditionella medier som har varit de pålitliga och som haft på fötter med fakta.

Facebook däremot, skulle med Trumps retorik lika gärna kunna döpas om till ”Fakebook” efter sveket mot användarna.

Allt går tillbaka till Facebook och dess grundare och ledarprofil Mark Zuckerberg. In i det längsta försökte han tiga sig igenom kritikstormen och skicka fram underhuggare, oftast en undermålig strategi när man befinner sig i ett stort mediedrev.

Men till slut gick det inte längre. 50 miljoner Facebookanvändare, som utan att veta om det och utan att ha gett sitt tillstånd, utnyttjats som dataråvara för att manipulera opinioner och till och med tillsätta en amerikansk president, blev helt enkelt för mycket.

Zuckerberg tvingades göra avbön och be om ursäkt både på Facebook och i en intervju i mäktiga CNN.

För litet och för sent, menar kritikerna. Både i USA och Storbritannien har politiker krävt att Zuckerberg inställer sig och förklarar hur förtroendet från användarna kunde svikas så totalt.

Enligt en undersökning av Dagens Analys finns hela 74 procent av Sveriges internetanvändare på Facebook. Fler äldre än yngre, så vi kan utgå från att siffran från 55+ är ännu högre.

Jag tycker hela skandalen visar hur viktigt det är att vi inser att det inte är av människokärlek och allmän godhet som Zuckerberg byggt sitt imperium. ”Facebook means business”, skulle man kunna säga med en travesti av CNN:s ekonomiska ankare Richard Quest. Och det är vi användare som är råvaran. Våra data sammanställs och bearbetas svindlande snabbt och allt mer målmedvetet av AI (Artificiell Intelligens) i alla dess former.

Den viktigaste frågan att ställa sig som användare är – varför är jag på Facebook (eller Twitter, LinkedIn eller vilka sociala medier man nu föredrar)?

Det räcker inte att det är spännande att berätta om sig själv, sina barn och barnbarn, sina krämpor, sina krukväxter eller annat som händer i ens liv.

Det är då man är som mest vidöppen för att bli utnyttjad.

Jag är på Facebook med nästan 5000 ”vänner” för att debattera, sprida mina artiklar och krönikor, som den här. Och för att få debatt och feedback. Jag får ofta otroligt bra trådar med hög höjd på deltagarna och nästan inga personangrepp. Men jag är djupt misstänksam. Använder till exempel inte längre Messenger, eftersom jag inte har förtroende för kanalen. Jag använder WhatsApp, utöver min vanliga mejl, eftersom den är krypterad och därmed mycket säkrare. Jag låter bli att lägga ut bilder på barnbarn och jag skriver inte om riktigt personliga saker, eftersom Facebook inte är min kompis.

Jag får kalla kårar när Facebook, som just idag, skriver på min sida: ”Paul det klarnar upp i Antibes. Njut av solen”. Det där är ju skrivet av en robot, en själlös maskin utan minsta minimum av mänsklighet, just det gör ju hälsningen så kuslig och läskig.

Om jag ville vara personlig, skriva om privata problem, sjukdomar etcetera, så skulle jag hålla vänkretsen till ett minimum, kanske bara ett 20-tal personer av familj och riktigt nära vänner.

Jag säger inte att mitt sätt att hantera sociala medier är det enda och det rätta, men jag har i alla fall tänkt till ordentligt innan jag byggt mina plattformar.

Ursäkta en kanske näsvis fråga – men har du?