Gunnar Ljunggren: Så skor sig politikerna på avlidnas pengar

Jag har tidigare skrivit om hur pensionsförvaltare hos facket och näringslivet tar för sig av pensionsspararnas pengar, med politikernas goda minne. Det finns andra tricks för att ta  för sig av svenska folkets pengar. Ett tricks som går igen till sin karaktär jämfört med pensionsförvaltarnas agerande är att inte fråga. Om man inte frågar den rättmätige ägaren om man får ta för sig så kan man ju göra det, för ingen har ju sagt nej, eller. 

Den här gången tänkte jag skriva om allmänna arvsfondens pengar. De pengar som hamnar där kommer från dem som dött men inte har några närstående arvingar eller har skrivit något testamente. Det rör sig om rejäla summor, allmänna arvsfonden delar ut 1 600 miljoner kronor i år. Det är på den nivån som utbetalningarna från allmänna arvsfonden legat på under senare år. 

Pengarna som kommer in till allmänna arvsfonden kommer alltså från personer som dött utan  arvingar. Det handlar om cirka 2000 personer om året. Men ingen vet var dessa personer egentligen ville att deras pengar skulle hamna. 

Frågar man pensionärernas riksförbund så får man svaret att man inte funderat på frågan. Där känner man inte heller till om någon annan gjort några försök att ta reda på var de döda ville att pengarna skulle hamna. På PRO vet man alltså inte vad de som dog ville med sin kvarlåtenskap. I Sverige är vi ju mästare på att ta reda på vad folk tycker i olika frågor. Men ingen har gjort några försök att ta reda på om de 1600 miljoner kronorna per år hamnade där de borde hamna. De drabbade skrev ju inget testamente och hade inga nära anhöriga. Men många av dem som gick bort hade tillgångar. 

Frågan hänger i luften, varför har ingen försökt att ta reda på vad de döda ville, innan de gick bort? Ville de att pengarna skulle gå till Ljusne AIKs nya konstgräsplan eller Essungabergets omklädningsrum eller 500 miljoner till psykisk ohälsa.  

Praktiskt för politikerna, 500 miljoner till psykisk ohälsa utan att de behöver betala. Pengarna kommer ju från de 2000 personerna per år som dött och vad de ville har man uppenbarligen struntat i eftersom ingen undersökt just detta. Pengarna plockades från de rättmätiga ägarna för  att fylla andras önskemål. Simsalabim, så slipper det offentliga betala för alltifrån allaktivitetshus  till projekt för psykisk ohälsa med mera. Det sköter ju allmänna arvsfonden. En sådan lösning är  naturligtvis optimal för politikerna som styr. De slipper ju betala för vad allmänna arvsfonden betalar för idag. Politiker vill ju presentera reformer. De vill skylta med satsningar på olika områden.  

Vem ser då till den breda massan, folkets intresse, alltså de som betalar för reformerna. En grupp som skyltar med att de gör det är skattebetalarnas förening. En fråga som de anser sig driva är att sänka skatterna på företagande. På deras hemsida står att läsa att företagens skatter höjdes med 33 miljarder under förra mandatperioden. Hur lyckosamt var då arbetet på skattebetalarna förening under förra mandatperioden? 

Nej, Skattebetalarnas förening är bara ytterligare en förening som tigger pengar av medborgarna. För de vill inte ta något politiskt ansvar, som verkligen ger möjligheter till förändring, om de nu vill ha en förändring. Men de trivs väl på sitt kontor som så många andra. De som jobbar på allmänna arvsfonden borde iallafall göra det. Kostnaderna för förvaltningen av allmänna arvsfondens pengar steg från 77 miljoner till 86 miljoner kronor förra året. Lönekostnaderna steg lika mycket till dem som hanterar pengarna på allmänna arvsfonden, plus 12 procent. Bra mycket bättre än vad vi pensionärer kan räkna med. 

Men det vill inte politikerna prata om. De vill berätta hur mycket pengar de ska skicka till iväg till olika grupper, till exempel oss pensionärer. Nu slåss ju politikerna om pensionärernas gunst. Valet närmar sig och 25 procent av svenska folket är pensionärer, en viktig väljargrupp. Men politikerna vill helst inte berätta varifrån pengarna kommer ifrån, men ni liksom jag vet ju att pengarna tas ur svenska folkets fickor, där de surt förvärvade pengarna finns.