Historielösheten hos många politiker är skrämmande

Därför är det inte bara vi stockholmare, som fortfarande känner kollektiv sorg över de rivningar som skedde under 1960- och 70-talen. Vi kommer ihåg raserade byggnader från 1700-och 1800-talen. Vi kommer ihåg de stora groparna i city och det verkar som att även de som inte ens var födda vid den här tiden har ärvt – och delar – denna sorg.

Många städer i världen förändras nu. Stockholm är fortfarande unikt. Vi har en harmonisk stadssilhuett, vi har fina parker, vi har hus med historia. På många håll i världen blir allt fler stora städer alltmer lika varandra. Skyhöga hus, glasade fasader, betong. Kommer de i fortsättningen att locka turister?

Jag är orolig för vad som ska hända med min stad.  Spåren förskräcker av det som skett i många svenska stadskärnor, sannerligen inte bara i Stockholm.  Det här kan gå fort. Grävskoporna står redo. Jag vill inte se en ny rivningsvåg.

      LÄS MER: Stockholm får nio nya naturreservat

Jag tycker inte att jag är särskilt gammal, fast det är förstås en villfarelse. Jag inser det under besöken i trästäderna i Sverige. En trästad är en stad med centrala byggnader som till stor del består av trähus, ofta bara en eller två våningar och byggda runt sekelskiftet 1800. Några sådana städer finns kvar; Eksjö, Nora, Hjo, Söderköping, Mariefred.

När jag var barn bilade vi mycket i Sverige. Då såg många städer ut som Eksjö. Jag minns kullerstensgator och vackra hus i olika färger. De flesta är borta nu.

Det är lätt att romantisera livet i dessa hus, förmodligen var tillvaron där ofta förskräcklig. Trångboddhet, dålig hygien, kallt som attan på vintern. De regerande socialdemokraterna var under 1960-talet besatta av att riva allt som minde om det gamla och fattiga Lort-Sverige. Det är förståeligt i en historisk kontext. Men de bunkrar med Domushus, parkeringshus, socialkontor och Systembolag som ersatte de låga trähusen dödade städernas själ.

Förr fanns ett hantverkskunnande som till stor del också försvunnit. Idag rivs hus som bara är 30-40 år gamla, inte sällan därför att de är fel byggda. Jag har förmånen att få bo i ett hyreshus byggt på 1890-talet. Vi har fortfarande fönster, dörrfoder och inredning i original, inte bara för att de är vackra, de har också hållit i över hundra år. God byggnadsekonomi med respekt för forna tiders kunnande.

      LÄS MER: Göteborg får rekordhögt hus

Handen på hjärtat, hur många stora vackra hus har byggts i Sverige efter andra världskriget?

Historielösheten hos många politiker, tjänstemän och byggföretag är skrämmande. Utvecklingen kan därför gå snabbt. Handlarna larmar om ändrade köpbeteenden och befarar massdöd bland butiker och gallerior. Det är ju enkelt att handla på nätet. Det tycker jag också.

Lika fort som butiker töms kan stadskärnor försvinna, men de blir svårare att återskapa.

Jag är ingen obotlig romantiker, samhällen och städer förändras och nya tidsringar skapas. Det är helt naturligt. Men det måste ske mer i samklang med medborgarnas önskemål.

Tack och lov finns motrörelser. 2016 bildades föreningen ”Arkitekturupproret – det finns alternativ till fyrkantiga lådor”, en fristående ideell förening som framför allt verkar på Facebook. Föreningen initierar debatter och nätverkar för att stärka klassisk arkitekturtradition och kulturvärden.

Dessa upproriska arkitekter utser varje år det Fulaste Nybyggda Huset, men också Sveriges vackraste stad. Vinnare 2017 blev Sundsvall.  Följ dem gärna på Facebook.  www.arkitekturupproret.se

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet