Jag har råd med högre skatt

Det är lätt att glömma att någon måste betala när vissa får det bättre. Och den som är vinnare i systemet kan ha svårt att se vem som förlorar och vad skattesänkningarna egentligen leder till.

Grunden för att vi betalar skatt är att ett välfärdssamhälle måste finansieras. Därför finns inkomstskatter, arbetsgivaravgifter, moms, bolagsskatt med mera. Tanken är att vi tillsammans ska se till att finansiera gemensamma nyttigheter som de allra flesta är överens om att vi behöver för att organisera samhället på ett bra sätt.

Det handlar om sjukvård, skola, barnomsorg, äldreomsorg och sociala försäkringar till arbetslösa, sjuka och föräldralediga, men också om att bekosta försvar, kultur, bistånd, järnväg, bostäder, pensioner och mycket annat. Det här är ett bra system. Det har lett till att Sverige ligger i internationell topp när välfärd mäts. Och för att samhället ska kunna fortsätta utvecklas krävs några viktiga saker.

För det första måste pengarna räcka till det vi vill satsa på. Vi måste helt enkelt se till att det finns tillräckligt med pengar för att göra allt det vi vill.

För det andra måste skatterna tas ut på ett sätt som upplevs som rättvist och därmed ger skatterna den legitimitet som krävs för att människor ska vara beredda att betala dem. Och det är här det finns anledning att vara orolig nu, även för oss som vunnit på skattesänkningarna. För nu märker vi ju att skattesänkningarna har varit så omfattande att det inte längre finns tillräckliga skatteinkomster för att bekosta allt det som de flesta anser är ett minimum.

Järnvägsunderhållet är eftersatt, skolans resultat sjunker, många litar inte längre på samhällets skyddsnät vid arbetslöshet och sjukdom.

Dessutom har skattesänkningarna genomförts på ett sätt som skapat nya orättvisor. Det så kallade jobbskatteavdraget har lett till att den som har ett arbete betalar lägre skatt än en pensionär, en arbetslös, en sjukskriven eller en föräldraledig – även om de skulle tjäna lika mycket. Men alla vet ju att det är sällsynt att pension och sjukförsäkring ger lika mycket som lön. Därmed bestraffas de som inte har ett jobb dubbelt genom att den egna ekonomin alltid drabbas. Lägre ersättning och högre skatt för arbetslösa och pensionärer.

Det är ingenting som jag behöver bekymra mig om så länge jag jobbar och är i arbetsför ålder. Men är det så vi ska tänka? ”Bara jag klarar mig så struntar jag i andra”?

Argumentet för jobbskatteavdraget var att det skulle ge fler jobb. Teorin är att människor som förlorar mycket på arbetslöshet kommer att anstränga sig hårdare för att få ett jobb. Nu visar alla undersökningar att några jobbskapande effekter knappt syns. Och varför ska egentligen pensionärer, sjuka och föräldralediga betala högre skatt? Tror någon på allvar att människor blir yngre, friska eller barnlösa genom införandet av ett jobbskatteavdrag?

Nu sägs att pensionärers skatter ska sänkas. Okej, men vad händer då med det där med att vi måste kunna finansiera allt som behövs för att få samhället att fungera? Och vad händer med klyftorna i samhället när arbetslösa, sjuka och föräldralediga inte får någon skattesänkning alls?

Jo, jag har varit vinnare på skattesänkningarna. Men egentligen har jag varit lika stor förlorare som alla andra. Nästa gång kan det vara jag som blir arbetslös eller långtidssjuk. Och redan nu behöver jag lika mycket som alla andra ett fungerande samhälle.

Det borde vara dags att upphäva skillnaden i skatt mellan olika inkomster. Det borde vara dags att höja skatten för de som erhållit de största skattesänkningarna de senaste nio åren. Jag har råd med högre skatt för ökad rättvisa och utbyggd välfärd.