Lindsö och Bodström borde lärt sig att ta ansvar som unga

Jag minns faktiskt inte om det var några pengar i bössan men jag kommer ihåg att just då jag skulle tömma den kom min bror in. Han blev förstås mäkta irriterad och skvallrade för föräldrarna. Räfst och rättarting.

Jag fick stränga order att genast gå med sparbössan till banken och erkänna vad jag hade gjort. Samt be ödmjukast om ursäkt.

Det var flera hundra meter till banken och under hela denna långa väg var jag övertygad om att jag skulle hamna i fängelse. Jag hade aldrig anat att mina föräldrar skulle skicka iväg mig till fängelse så lättsinnigt. Men å andra sidan var jag väl medveten om att jag hade gjort något galet. Och förhoppningsvis fanns det skola i fängelset också.

Jag minns fortfarande hur banktjänstemannen som hörde mitt ärende såg ut då jag stammande mumlade mina ursäkter. Han såg oändligt vänlig ut då han tog emot min ursäkt, fick mig att lova att aldrig göra något liknande igen och skickade med mig en splitter ny bössa till min bror. Lycklig hoppade jag hemåt.

Denna historia från min barndom kom jag att tänka på då jag nu läser i bland annat Svenska Dagbladet att styrelseordföranden Ebba Lindsö och förre justitieminister Thomas Bodström hoppat av sina styrelseuppdrag i pensionsbolaget Allra och vägrar prata med journalister om bolagets dåliga utdelning till de pensionärer som satsat på bolaget. Nu vill de två styrelseproffsen inte vara med längre. Måhända lärde de sig inte redan i unga år att ta ansvar för sina gärningar. Det hade varit klädsamt.