Vem lyssnar på fattigpensionärerna?

Det sade finansminister Magdalena Andersson i Dagens Nyheter. Det första en socialdemokratisk finansminister säger är just det! Varför? Till vem talar hon? Och räcker det att upprätthålla välfärden? Behöver den inte förstärkas?

Frågar du den högljudda grupp som fyller medierna får hon säkert medhåll, men frågar du den tystade majoriteten är jag inte lika säker.

En av aftontidningarna ringde för en tid sedan och frågade vad jag tycker om att 10 % av pensionärerna bara har 2 000 kronor kvar i månaden när boendet är betalt. Det är förstås skamligt och fel sade jag, men det blev inte mycket snack om saken.

Det är som att vissa frågor blåser bort som en vårdimma. Unga har inte råd med en bostad, men vi har råd att subventionera räntorna till mångmiljonvillor. Tänder blir inte lagade för att hushållskassan behövs till annat. Var finns logiken, och var finns debatten? Pengarna finns ju!

Inga skattehöjningar tycks vara det viktigaste budskapet när vårbudgeten läggs.

Kommer ni ihåg att den fackliga tankesmedjan Katalys för en tid sedan visade att 95 % av de som syns i de stora TV-kanalernas nyheter tillhör medelklass eller den riktiga eliten. Bara 4 % tillhör arbetarklassen. Det blev inte mycket snack om det här heller. Det beror nog till stor del på det ohjälpligt omoderna ordet. Arbetarklass! Vanligt folk är ett sämre uttryck men lättare att ta till sig.

Det här är ingen nyhet. Redan på 80-talet sade vi lite skamset på redaktionerna att 90 % av svenska folket kan sjukna ner i jorden utan att det skulle märkas i nyhetsprogrammen.

Det finns något i detta som skaver. Något som är riktigt fel! Den som hörs och syns sätter agendan. Deras värderingar blir någon form av rådande samhällsnorm. Den som inte hörs kan ju inte ställa några krav. Eller tvärt om. Den som tystas kostar inte så mycket!

Fattigpensionärer, sjukvårdsanställda, handelsanställda, hotell, transport, kommunal och många, många andra. Dom hörs inte så ofta, men vad tycker dom?

När stora grupper inte kommer till tals i de stora medierna så får det konsekvenser. När vi bara låter en välbetald medelklass och en övergödd elit ge svar på de stora samhällsfrågorna så vänder sig de tystade bort och söker sig till något annat. Det är farligt. Alla ser väl vad som händer runt om i världen?

Vänd på perspektivet för ett ögonblick. Tänk er att dagens tysta majoritet kommer till tals och dominerar medierna fram till valet. Vad skulle bli annorlunda, vad skulle då bli den dominerande åsikten?

Svårt att säga förstås, men kanske så här. Höj skatten på kapitalinkomster och använd pengarna till de pensionärer alla säger sig värna om! Eller ta ut en ordentlig fastighetsskatt och använd pengarna för att hjälp unga till en bostad! Eller sänk räntebidragen och ge pengarna till Trafikverket så kanske dom inte behöver fundera på att överge 2 000 mil väg. Eller ta ut mer skatt från de med riktigt höga inkomster och sänk skatten för de med ”vanliga” inkomster. Då finns ju ordet ”skattesänkning” med. Det verkar ju vara något av ett lösenord.

Låter det som ett vänstermantra? Nej, glöm det. Hitta ett bättre motargument. Så här går snacket ute bland folk. Allt handlar om en enda avgörande fråga: Var är rättvisan?