Lill Lindfors kallar man inte för lilla gumman

Lill Lindfors, 82, firar 60 år som artist och ses i musikalen ”Anastasia” under hösten och är ständigt aktuell. Hon visste tidigt vad hon skulle göra och debuterade på scenen 1961 då hon var 21 år gammal, ivrigt påhejad av sin pappa som dock tyckte hon skulle göra det på rätt sätt.

– Pappa sa till mig: ”Ska du fortsätta i den här branschen får du skaffa dig en ordentlig utbildning.” Jag prövade till Dramaten och sprack i tredje och sista provet, en komedi. Att det är svårt insåg jag när jag spelade ”Sugar” med Brasse 1979. Det var en bra skola, han var väldigt skicklig på tajming, berättar Lill i Amelia.

Artisten har varit med så länge så hon minns tiden då det var fritt fram att kommentera och grabba tag i kvinnors kroppar, något som turligt nog har blivit bättre efter Metoo.

–  Metoo var och är en viktig rörelse. Klåfingriga herrar finns det tyvärr gott om. När det gäller mig ska man komma ihåg att det oftast är jag som varit ansvarig för produktionen. Jag har tagit besluten och sagt vilka medarbetare jag vill ha. Visst har jag råkat ut för ”lilla gumman” och ”lilla stumpan”. Jag är inte någon idealisk ”lilla stumpan”. Någon svarslös person har jag aldrig varit, det är skönt. Det finns delar av en manlig värld som jag ibland skulle vilja slå på käften. 

Hon minns ett speciellt tillfälle då hon bokstavligen gav en man en örfil efter att han tagit henne på rumpan, ett gediget misstag.

– Det hände på Sandgrund i Karlstad efter en konsert. När jag gick förbi en man i publiken klappade han mig på rumpan. Min reaktion var blixtsnabb. Efteråt hörde en av hans kompisar av sig och bad om ursäkt å hans vägnar, så han är förlåten.