Hyresgäster sämre rustade för kris

Sårbarheten gäller såväl materiella ting som ett socialt skyddsnät.

Det är Hyresgästföreningen, med en halv miljon medlemmar, som låtit undersöka krisberedskapen hos hyresgäster och dem som äger sin bostad.

Svaren från de drygt 3 000 tillfrågade visar att hyresgästerna är sämre rustade. Exempelvis har 61 procent av hyresgästerna inga undanlagda kontanter alls i händelse av att bankomater och betalkort skulle sluta fungera.

Bland villa- och bostadsrättsägarna är andelen 48 procent.

Av hyresgästerna har 34 procent inget förråd av livsmedel i skafferiet för att klara sig en vecka. Bland bostadsägarna är andelen 21 procent.

Undersökningen pekar på den ekonomiska ojämlikheten. Alla har inte råd att lägga undan mat eller pengar för en kris. Men skillnaderna är större än vad jag väntade mig, säger Hyresgästföreningens förbundsordförande Marie Linder.

Göra gemensamt

Undersökningen visar också på ett svagare socialt skyddsnät. Av hyresgästerna uppger 43 procent att de inte har en enda granne som de kan vända sig till vid en större samhällskris. Bland bostadsägarna är andelen 21 procent.

Resultatet visar att Hyresgästföreningen som del av civilsamhället har ett jobb att göra. Det går ju att göra saker gemensamt när man bor i hyresrätt, säger Linder.

Hon drar en parallell till pandemin, när Hyresgästföreningen fick 17 000 volontärer att handla, rasta hundar och på andra sätt stötta behövande grannar i sitt bostadsområde.

Det är väldigt enkla saker vi behöver och kan göra. Men vi måste förstå att krisberedskap inte bygger på att bara jag själv förbereder mig, utan att vi måste förbereda oss tillsammans, säger Marie Linder.

Dela på saker

Hyresgästföreningen föreslår också åtgärder som gör det möjligt för fler att ha tillgång till en krislåda, exempelvis lägre skatt på krisutrustning eller utdelning av en gemensam låda i varje bostadsområde. Förbundet efterlyser också tydligare krav på hyresvärdar och andra samhällsviktiga aktörer att ha beredskap för en större kris.

Som folkrörelse och stor medlemsorganisation har vi ett ansvar. Men vi kan inte ha det största ansvaret, säger Marie Linder.