E55

Ska livet vara trist efter 60?

En kvinna känner der leden ut. En kvinna som inte längre känner glädje för sådant som brukade glädja henne tycker att livet är trist och undrar om det ska vara så efter 60. Kvinnan på bilden har ingenting med texten att göra.
En kvinna som inte längre känner glädje för sådant som brukade glädja henne tycker att livet är trist och undrar om det ska vara så efter 60. Kvinnan på bilden har ingenting med texten att göra. (Foto: Karola G/Pexels)
Annika Hjerpe
Annika Hjerpe
Uppdaterad: 08 jan. 2026Publicerad: 08 jan. 2026

En kvinna i 60-årsåldern har tappat livsgnistan men känner sig inte deprimerad, bara uttråkad och hon undrar om livet ska vara så här trist i den här åldern.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Anna Bennich är legitimerad psykolog, psykoterapeut samt författare och svarar på frågor om relationer och familjeliv i Dagens Nyheter.

Hon skriver att vi brukar börja tänka på existentiella frågor när vi har passerat 50 och livets begränsningar blir tydligare. Då har vi troligtvis levt fler år än vi har kvar, vi är ofta mindre viktiga i våra barns liv och när pensionsåldern närmar sig är vi inte den det satsat på på jobbet.

Det finns dock enligt Anna Bennich flera studier som visar på att många anser sig ha en ganska hög livskvalitet efter 60-årsåldern, många beskriver en vilsamhet och att de är färdiga med att ha bevisat sig.

Det är också skönt att känna en trygghet i sig själv och det kan visa sig att det är ganska befriande att inte behöva vara just ”ung och lovande”, skriver Anna Bennich.

Tycker livet känns trist

Men det är så klart olika för olika människor och kvinnan som skrivit in till DN:s frågespalt tycker att allt känns jättetråkigt och undrar om livet ska vara så här trist i 60-årsåldern.

Hon skriver att hon känt att livet är trist de senaste åren. Hon har ett jobb hon älskar, men det kräver att hon presterar. Hon är gift och har barn som det går bra för.

Kvinnan beskriver sig som aktiv och som en person som alltid hittar nya projekt och slutför dem, men att hon de senaste åren både har försummat sin trädgård och sitt hem, trots att sådana sysslor tidigare gett henne glädje.

Hon skriver att hon numer tycker att det mesta är trist och att hon verkligen har försökt hitta något som ger glädje.

ANNONS

Hon beskriver att hon sover och äter bra och fortfarande bryr sig om sitt yttre, att hon sökt hjälp men att inget verkar hjälpa och hon undrar nu om hennes tristess har med åldern att göra.

Kvinnan skriver att hon inte skulle säga att hon är deprimerad, men undrar hur hon ska hitta tillbaka till sig själv.

ANNONS

Vår föreställning om depression

Anna Bennich svarar att hon undrar varför kvinnan inte tror att hon är deprimerad.

Hon gissar att det kan handla om den föreställning vi ofta har om depression, att en deprimerad person är någon som mest ligger till sängs och inte orkar utföra de mest elementära sysslorna och kanske isolerar sig.

”Men depressionen har flera olika ansikten, och den varierar i styrka. Den depression vi kallar lättare eller medelsvår ter sig till stor del ungefär som du beskriver ditt läge. En slags leda. Ett tungsinne som hindrar syresättning till själen”, skriver Anna Bennich i DN.

Hon förklarar att i nedstämdheten uppstår inte längre de små rusen av de saker som tidigare gjorde livet värt att leva, trots att de borde.

Psykologen Anna Bennich. (Foto: Claudio Bresciani/TT)

En existensiell vändpunkt

ANNONS

Anna Bennich skriver vidare att det också kan vara en livskris kvinnan har hamnat i.

”Medelåldern kan ibland beskrivas som en slags existentiell vändpunkt, där frågor om livets mening, tidens begränsning och identitet ställs på sin spets. Dessa existentiella dilemman kan väcka en upplevelse av meningslöshet, och innebära ökad sårbarhet för nedstämdhet”, skriver hon i DN.

Hon skriver vidare att det på flera sätt kan vara en svårt att åldras, vi tappar fart, förmågor och det som anses vara (ungdomlig) skönhet.

Dessutom får vi mer ont i kroppen, något som kan påminna oss om att livet tar slut och att vi aldrig mer kommer vara unga och lovande.

Övergångsåldern kan påverka

Anna Bennich skriver att hon inte vet hur många år kvinnan känt tristess, men påminner om att menopausen vanligen inträffar efter 50-årsåldern och att det då inte är ovanligt att svajande hormoner skapar nedstämdhet.

Under åren efter den sista menstruationen, den så kallade postmenopausen, är det enligt studier vanligt att ha ihållande besvär som avtar gradvis.

”Men för en del kvinnor kan symtom kvarstå under många år. Ytterligare en hypotes att fundera kring”, skriver Anna Bennich i DN.

Läs mer på E55: Så viktig är din pension för din mentala hälsa: ”Risk för depression”

ANNONS
Läs mer från E55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Annika Hjerpe
Annika Hjerpe

Erfaren journalist både som reporter och redaktör. Bevakar allt som berör Hälsa, Husdjur och den lilla människan för News55.

Annika Hjerpe
Annika Hjerpe

Erfaren journalist både som reporter och redaktör. Bevakar allt som berör Hälsa, Husdjur och den lilla människan för News55.

ANNONS