Suzanne Axell: När ska vi börja ta hand om våra äldre i Sverige?

Enligt EU är svenska fattigpensionärer bland de fattigaste i hela EU. Hela 16,8 procent av pensionärerna i Sverige lever under gränsen för risk för relativ fattigdom. Vi är Nordens riktiga stryklass i jämförelse med våra nordiska grannar. I Norge, Danmark, Island, Finland tar man bättre om hand om de äldre som behöver stöd men 300 000 svenskar är fattigare än alla andra i deras generationer, inom hela EU.

 Organisationen ” Vid din sida” vittnar om att 90-åriga kvinnor, när hyran är betald, måste gå till soppköket vid Stockholms Central för att åtminstone en kväll i veckan äta sig riktigt mätta.

 På ett sjukhem i centrala Stockholm berättar personalen om att en färdigbehandlad 80-åriga kvinna, utan eget hem, sänds ut i natten med budskapet ”klara dig själv” från biståndshandläggaren som hade hand om hennes fall.

Det handlar om äldre människor, kvinnor och män som byggt upp vårt samhälle. Som gått till jobbet varje dag utan att klaga. Som aldrig drömt om att ta emot bidrag och att leva på andra. Som har kämpat, ända till slutet.

Nu är de gamla. Många klarar inte ekonomin själva. Många behöver hjälp på olika sätt i vårt land som tillsammans med Japan har flest gamla invånare, i hela världen.

Många har det oerhört tufft. Men som många ur de generationerna har de lärt sig att inte klaga. Inte ”ställa till besvär”.

Men det kanske är dags att börja bråka nu?

Att börja ställa krav som motsvarar alla de skattepengar som dessa generationer arbetat ihop, genom alla dessa år. Skattepengar som gödslats så många märkliga projekt.

Idag kan inte pensionärerna, som behöver hjälp från samhället, inte ens vara säkra på att de kan få kontakt med en person i telefonen som talar förståelig svenska. De utsätts för bedrägerier som får förödande konsekvenser när de blir glada för en oväntad blomma och luras av falska blomsterbud och så kallad bankpersonal och ”poliser”, som står på dörrtröskeln. Dessa generationer som lärt sig att lita på samhället, att lita på myndigheterna, får nu den tilliten tillbaka, som en spottloska rakt i ansiktet.

Och saker och ting eskalerar. På ett demensboende i Sverige våldtas kvinnor i slutskedet av sina liv. Förutom att vara totalt utlämnade, duger deras slitna kroppar fortfarande till att förnedra och skända.

Flottet från valfläsket har börjat stelna nu. I Almedalen på Gotland var det väldig få som talade om de stora problem som våra gamla har det. Varför?

Vi blir ju alla äldre, om vi har turen att få leva ett långt liv. Ett bra liv. Men idag rasar äldres tänder för de inte har råd att gå till tandläkaren, deras hem kliver man in i och snor åt sig det man kan. Deras bankkonton kapas, och deras ihop-arbetade pengar försvinner och så ska de ändå vara så fruktansvärt tacksamma för ”vi har det ju så bra i Sverige”. Jojo.

Dags att börja peta hål på den myten?

Suzanne Axell