Religionen tar plats i politiken igen: “Politikerna vill åt kraften som finns där”

Krig behöver mer än sakpolitik

Halldorf pekar på att religion ofta blir särskilt användbar när politiska ledare ska motivera krig. De hårda skälen bakom konflikter handlar ofta om säkerhet, naturresurser, ekonomi eller geostrategi. Men sådana motiv är sällan tillräckligt starka för att få människor att offra liv.

”Det är inte så sexigt att säga att nu ska vi erövra lite mer land. Men att säga att vi kämpar ett heligt krig, då blir det något som är värt att dö för”, säger han.

Det gör religionen till ett kraftfullt politiskt verktyg. Den kan ge konflikten en högre mening och skapa en känsla av moralisk nödvändighet. Just därför blir den också farlig när den används av makten.

Läs även: Hemlösa registreras som försvunna efter lagändring – E55

Trump och de högerkristna väljarna

I USA har relationen mellan Donald Trump och högerkristna väljare blivit ett av de tydligaste exemplen på religionens politiska återkomst. Halldorf betonar att alliansen från början inte byggde på Trumps personliga fromhet.

”Den alliansen byggde väldigt mycket på en deal. Jag ger er domare i högsta domstolen och andra politiska vinster som ni söker, och ni ger mig era röster.”

Han menar att många evangelikala väljare drivs av rädsla. Det handlar om en känsla av att förlora kulturella privilegier, normgivande ställning och politiskt inflytande.

”Då väljer man Trump inte som en andlig vägledare utan som en slags livvakt. Och du frågar inte så mycket om din livvakts karaktär så länge han kan slå ner dina fiender.”

Det är en av intervjuns centrala poänger. Religion i politiken handlar sällan bara om tro. Den handlar också om identitet, makt och rädsla för att förlora sin plats i samhället.

När tron blir lätt att utnyttja

Halldorf menar att religiösa miljöer ibland kan vara dåligt rustade för att genomskåda cyniska politiska aktörer. Det finns en vilja att tro gott om människor, vilket i vissa lägen kan bli en svaghet.

”Man är inte riktigt beredd på den oerhörda cynism som genomsyrar politiken på den höga nivån”, säger han, och riktar även intern kritik mot kyrkorna;

”Här behöver man nog bli lite tuffare, kanske nästan lite mer cynisk i sin analys. Det finns en vilja att utnyttja religiöst kapital som inte bottnar i personens karaktär och tro.”

Det är en viktig lärdom även utanför religiösa sammanhang. När politiska ledare lånar språk från religion, moral eller nationell gemenskap måste frågan alltid ställas: Används orden för att tjäna något större, eller för att stärka makten?

Läs även: AI-experten varnar: “Vi är på väg mot en framtid vi inte vill ha” – E55

Sverige är inte immunt

Sverige har länge betraktats som ett av världens mest sekulariserade länder. Ändå ser Halldorf hur även svenska politiker blivit mer benägna att använda religiösa referenser.

Han nämner exempel från flera partier där politiker lyft fram Jesusord, kristna symboler eller sin egen religiösa bakgrund i offentligheten.

”På 80-talet skulle det vara något man höll lite för sig själv. Nu lägger man gärna upp en bild på sig själv när man tänder ett ljus i Svenska kyrkan”, säger han.

Förklaringen ligger enligt Halldorf i ett förändrat kulturellt klimat. Religion har inte längre automatiskt samma clownstämpel som tidigare.

”I dag kan religiös tro uppfattas som ett tecken på inre djup, att man ställer existentiella frågor.”

Ideologiernas tomrum öppnar dörren

En av de mest intressanta delarna i samtalet handlar om varför religionen återkommer just nu. Halldorf kopplar utvecklingen till ett politiskt vakuum.

Partierna har tappat medlemmar. De stora ideologierna väcker inte samma engagemang som förr. Många människor kan mobiliseras i enskilda sakfrågor, men inte nödvändigtvis i breda politiska projekt.

”Vi har varit i en period av ideologiskt vakuum. Det har varit svårt att uppbåda någon större entusiasm kring de klassiska ideologierna”, säger han.

När politiken inte längre erbjuder mening, riktning och gemenskap söker människor andra språk. Religionen blir då en källa till symboler, moral och tillhörighet.

Religion kan både elda på och bromsa våld

Frågan om religion och krig är inte enkel. Halldorf påminner om att Bibeln innehåller våldsamma berättelser, men också starka budskap om fred, försoning och omsorg om den svaga.

Han pekar på Jesu budskap om att be för sina fiender och inte besegra ont med våld.

”Jag tycker ändå att religionen borde användas i fredssyfte snarare än i krigssyfte”, säger han.

Han lyfter också hur katolska företrädare uttalat att krig i Iran inte kan betraktas som ett rättfärdigt krig enligt kyrkans tradition.

”De har varit tydliga med att det inte kan ses som moraliskt utifrån hur den katolska kyrkan ser på när det kan vara okej att ta till våld.”

Hårdare regler stoppar inte penningtvätten – men slår mot vanliga svenskar

Penningtvätten fortsätter trots hårdare regler. Samtidigt drabbas oskyldiga kunder. Edvard Lundkvist förklarar varför systemet brister.

Demokratin behöver ett etiskt språk

Samtalet rör också frågan om moderna demokratier behöver religion. Halldorf menar inte att kristendomen är den enda källan till etik, men att demokratin behöver någon form av moraliskt språk.

Demokrati är inte bara majoritetsbeslut. Den bygger också på att majoriteten inte använder sin makt för att förtrycka minoriteter.

”Någonstans behöver ett samhälle ha ett slags etiskt språk”, säger han.

Det är här religionen kan vara en tillgång, men bara om den inte görs till maktens redskap. Halldorf menar att kyrkans uppgift snarare är att utmana makten än att ge den helighet.

”Profeterna i Gamla testamentet utmanar kungarna utifrån rättfärdigheten. Det är rättfärdigheten som är helig.”

Politiken behöver ta sig samman

Halldorf tror inte att religionens politiska återkomst försvinner av sig själv. För att utvecklingen ska vända krävs att politiken återfår förmågan att formulera större projekt som människor kan samlas kring.

”Det som skulle krävas är att politikerna lyckas blåsa liv i de ideologiska projekten igen”, säger han.

Han vill inte se kyrkorna helt utanför samhällsdebatten. Däremot varnar han för när religion dras för nära makten.

”När kyrkan dras in på det sättet i makten blir det väldigt korrumperande. Makten har den tendensen att korrumpera.”

Kärnan i samtalet är därmed inte bara religionens återkomst, utan politikens svaghet. När politiken tappar sitt eget språk för mening, rättvisa och framtid söker den sig till andra källor. Religionen kan då bli både ett samvete och ett vapen, skillnaden avgörs av vem som använder den och varför.

Läs även: Här är Sveriges dyraste gator – hela listan län för län – E55

_{EKDALS PERSPEKTIV SPONSRAS AV}