Meg Tivéus: Respekt för äldre har aldrig funnits!

Varför är Sverige så åldersdiskriminerande?
– Svår fråga. Har sannolikt med ungdomskulturen att göra. Den blommade upp i samband med att fyrtiotalisterna blev en dominerande grupp som också utnämndes till de första tonåringarna. De kallades av en Expressenjournalist för jätteproppen Orvar redan 1984 och Pär Nuders uttalande 2004 omtalade 40-talisterna som ett köttberg som 60-talisterna skulle föda gjorde det inte bättre. 

– Respekten för äldre har aldrig funnits i den svenska kontexten, tror jag. Redan i Bondesamhället talar man ju om att man satte de gamla på “Undantag”. Lagstiftning om attityder har man inte kunnat göra. Däremot talar man ju numera om en rättighet att jobba till 68 år. 

Hur märker du av åldersdiskriminering?
– Jag gör det mycket i mitt mentorskap. Ofta talar jag med bekymrade individer som känner att det är hopplöst att byta jobb efter 50. Algoritmerna sorterar bort dem. Att jobba efter 70 är en omöjlighet i de flesta jobb, med undantag för läkarna som många gånger är aktiva i hög ålder. Mixen av äldre och yngre i ledningsgrupper och i näringslivet finns det tyvärr inte många exempel på. 

Hur kommer vi tillrätta med problemet?
– Lagstiftningen har ju lyft frågan om ålder och successivt höjt den för rättigheten att jobba. 

– Min egen uppfattning är att journalister kan göra mycket. Sällan ser man äldre arbetskraft och intervjuer i affärspressen om framgångsrika entreprenörer i 70-års åldern. 

– Att yngre personer engagerar sig mot ålderism ger frågan mer trovärdighet. Initiativ som News55 gör att vi känner oss lite uppskattade. 

Vad vill du lyfta i Almedalen?
– Att äldre kan! Att det är bra med en mix av både kompetenser, ålder och kön i olika grupper. Att vi har behållning av utbyte mellan oss! Att vi är underrepresenterade i Riksdag och i andra för oss viktiga påverkansgrupper.  

Är höjd pensionsålder en lösning?
–  Om möjligheterna fortfarande finns till flexibilitet så ja. Vi åldras olika och i vissa yrkesgrupper är slitaget högt. Möjligt att det påverkar attityden. Vi har ju indirekt fått det genom att man numera har rätt att jobba längre. Men inte skyldighet. 

Står äldre i vägen för yngre på arbetsmarknaden? Bör vi lämna plats?
– Detta var under en period verkligen på tapeten. Man kände sig som en bov om man jobbade kvar efter 50-60 år.

– Idag tycker jag debatten har lagt sig. Just nu är det arbetsbrist inom många yrken. Då kan även en vikarie i mogen ålder duga. 

Kan man reparera Covid-skadan?
– Den känsla av utpekande som detta föranledde var ganska obehaglig för många. Man var liksom inte välkommen ut; borde vara instängd. Märkte det själv på bland annat bussarna i Stockholm. Ser dock att detta ändrats en del. Tiden läker alla sår.

Meg Tivéus: företagsledare, styrelseproffs