Munhälsan hos äldre påverkas av mer än tandborstning. Ny forskning visar att samarbete är avgörande för friska munnar längre upp i åren.
Roland Klinga
Uppdaterad: 29 jan. 2026Publicerad: 29 jan. 2026
ANNONS
ANNONS
Mest läst i kategorin
God munhälsa är en viktig del av ett gott liv, även högt upp i åren. Men för äldre personer som behöver stöd i vardagen räcker det inte med enskilda insatser. Det visar ny forskning av tandhygienisten Isabelle Johansson.
Isabelle Johansson har arbetat större delen av sitt yrkesliv med äldretandvård. Hon har tidigare jobbat ute i äldreomsorgen med uppsökande tandvård och arbetar i dag som strateg vid Centrum för äldretandvård (CÄT).
Handledning gav ingenting
Hennes forskning handlar om hur munvården fungerar för äldre vuxna som har hemtjänst eller bor på särskilt boende. Avhandlingen bygger på fyra fristående studier.
”Jag har fått pussla en hel del för att hitta en linje som håller men nu tycker jag att jag har lyckats med det”, berättar Isabelle Johansson.
I den första studien fick personal inom vård och omsorg praktisk handledning av en tandhygienist i hur munvård kan utföras. Studien visade dock inga tydliga förbättringar.
Läs mer: Han sparar upp till 27 000 på att vänta in tandvårdsstödet (E55)
”De äldre hade redan ganska god munhälsa och personalen goda kunskaper. Det fanns helt enkelt inte så stor förbättringspotential. Men det kan också vara så att insatsen i sig inte gav någon effekt”, konstaterar Isabelle Johansson.
ANNONS
Senaste nytt
Ingen enhetlig användning
ANNONS
Den andra studien handlade om så kallade munvårdskort. Dessa används för att ge personalen information om hur munvården ska skötas, men forskningen visade att korten ofta inte används på ett tydligt eller enhetligt sätt.
”Personalen var i stort sett nöjda med innehållet, men saknade tydliga rutiner. Hur ska överlämningen och mottagning av munvårdskorten ske? Hur ska de registreras och användas? Vem inom äldreomsorgen är ansvarig för vad? Det fanns inga gemensamma svar, trots att korten funnits sedan 1999”, säger Isabelle Johansson.
I den tredje studien granskades ett projekt där tandhygienister arbetat direkt i kommunal äldreomsorg. Resultaten visade att fler i personalen fick utbildning i munhälsa och i hur man bedömer munstatus med hjälp av verktyget ROAG.
Förkortningen står för Revised Oral Assessment Guide och hjälper vård- och omsorgspersonal att systematiskt titta på munnen och upptäcka problem i tid, innan de blir allvarliga.
Läs mer: Tandläkare i uppror: Regeringens rabatt på tandvård för äldre ifrågasätts (E55)
Den fjärde studien tog fasta på de äldres själva ville. Många uttryckte en vilja att klara sin munvård själva så länge det går.
”Det finns en motsägelse här. Man säger att man själv vill upptäcka när man behöver hjälp och själva landa i beslutet att ta emot den samt be om hjälp”, säger hon.
Saknas i hemtjänsten
Samtidigt tycker de flesta att hjälp är nödvändig först när man blivit väldigt sjuk eller tappat flera fysiska eller kognitiva förmågor.
ANNONS
”I det skedet är det ofta för sent att vara den som tar initiativ till hjälp”, säger Isabelle Johansson.
Forskningen visar också att rutiner för munvård ofta saknas inom hemtjänsten. Därför menar Isabelle Johansson att lösningen måste vara bredare.
”En slutsats som jag kommit fram till är att enskilda insatser inte är tillräckliga för att förbättra munhälsan i det stora, utan det behövs samverkan”, säger hon.
Läs mer från E55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS
ANNONS
Senaste nytt
ANNONS
mobile
desktop