Benskörhet misstas för åldrande – sjukdomen upptäcks ofta först efter fraktur

Upptäcks ofta för sent

En av de stora utmaningarna är att benskörhet inte känns på samma sätt som många andra sjukdomar. Man kan leva med låg bentäthet utan att veta om det. Först när ett ben går av efter ett fall från låg höjd, eller när en kota i ryggen trycks ihop, blir sjukdomen tydlig.

I Senioren berättar läkaren Christina Doctare att hennes egen benskörhet upptäcktes efter att hennes kroppslängd minskat med 6,5 centimeter. Kotkompressioner, där kotor i ryggen pressas ihop, kan vara en varningssignal.

Det gör frågan viktig långt innan den första allvarliga frakturen. Har man väl fått en benskörhetsfraktur ökar risken för fler frakturer.

Även män drabbas

Benskörhet förknippas ofta med kvinnor efter klimakteriet, men sjukdomen drabbar också män. Osteoporosförbundet skriver att varannan kvinna och var fjärde man över 50 år löper risk att få en osteoporosfraktur under sin livstid.

Att män mer sällan förknippas med benskörhet kan göra att sjukdomen missas. En man som bryter handleden, överarmen eller höften efter ett lindrigt fall bör därför också utredas för osteoporos.

Vården ser olika ut i landet

Senioren lyfter stora skillnader i hur benskörhet utreds och behandlas mellan regioner. Enligt artikeln har Sverige 47 DXA-apparater för bentäthetsmätning, flest i storstadsregionerna. I flera regioner beskrivs tillgången som begränsad och väntetiderna som långa.

DXA är den vanligaste metoden för att mäta bentäthet. Utredningen kan också börja med riskbedömning, genomgång av tidigare frakturer, läkemedel, sjukdomar, längdminskning, ärftlighet och fallrisk.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar lyfter tidig utredning som ett av huvudbudskapen för vården vid bland annat osteoporos.

Det går att minska risken

All benskörhet går inte att förebygga. Ärftlighet, ålder, kön, sjukdomar och vissa läkemedel påverkar risken. Men livsstilen spelar också roll.

Fysisk aktivitet som belastar skelettet, styrketräning och balansövningar kan minska risken för fall och bidra till bättre funktion. Tillräckligt med kalcium och D-vitamin är viktigt, liksom att undvika rökning och hög alkoholkonsumtion.

För den som redan har osteoporos räcker livsstilsråd som de vi nämner ovan ofta inte. 1177 beskriver däremot att läkemedel kan minska risken för benbrott hos personer med benskörhet och ökad frakturrisk. Vanliga läkemedel är bisfosfonater, som minskar nedbrytningen av benvävnad.

Varningssignaler att ta på allvar

Så kan du själv agera

Den som är orolig för benskörhet bör börja söka stöd i vården, inte med att gissa själv. Vårdcentralen kan göra en första riskbedömning och vid behov remittera till bentäthetsmätning.

Det kan vara särskilt viktigt om du är över 70 år och har krympt flera centimeter, om du haft en fraktur efter ett lindrigt fall eller om nära släktingar haft benskörhet. Detsamma gäller om du står på läkemedel eller har sjukdomar som ökar risken.

Det finns också ett enkelt riskformulär, FRAX, som används för att uppskatta risken för fraktur. Det ersätter inte vårdens bedömning, men kan vara ett stöd inför samtalet med läkare.

Skelettet åldras – men frakturer ska inte avfärdas

Att skelettet förändras med åren är normalt. Men en fraktur efter ett lätt fall, tydlig längdminskning eller återkommande ryggbesvär ska inte bara avfärdas som ålder.

Benskörhet går att upptäcka. Den går också att behandla. Problemet är att många får hjälp först efter den fraktur som hade kunnat bli en varningssignal tidigare.

Läs även:
Läkemedelsverket får ansvaret att genomföra EU:s AI-förordning – E55

Svenskar dricker mer alkohol på sommaren – kan bli svårt att sluta – E55